http://imthesnok.blogg.se/

Anledningen? Jag försökte mig på att plugga matte. Var på vippen att riva sönder bokjäveln men gick och tog ett bad istället. 

Jag kommer inte att få betyg i matte denna termin. Men i ärlighetens namn skiter jag i det. Just nu. Fast innerst inne vill jag ju så gärna få det gjort, men det går bara inte. Jag förstår ingenting och tappar lusten med precis allting! 

Känns så jävla nedslående att jag ALDRIG blir klar med den där äckliga matten... 

Tre veckor kvar av denna termin. Det går fort. 

Imorgon ska jag träffa syon och söka in till hösten också. Antar att det blir att förlänga matten samt att ta ett extra ämne som fyller ut. 

Jag fungerar inte som jag ska utan medicin. Allting känns bara så jobbigt - jag kan inte kontrollera mina känslor, minsta lilla upprör och jag vill bara gråta. Eller så stänger jag in allting. Skit! 

Det är tur att Henrik finns iallafall. Han försöker förstå så gott han kan. Och han får mig att skratta när jag känner hur tårarna bränner. 

Sen så känner jag mig fet och ful också, men gör jag något åt det? Nej. Varför? Jag orkar inte. Och så sitter jag på kvällen och slår mig själv inifrån. 

Jag önskar mer än något annat att allt jag vet under kvällen, kunde sitta kvar dagen efter. Men jag funkar inte så, och det stör mig nå förjävligt. 

Det finns så mycket positivt att lägga ner energi på egentligen, det positiva överväger allt negativt, men just för stunden får jag ägna mig åt lite självömkan. 

Imorgon är en ny dag, då ska jag jobba hela dagen och det ser jag fram emot. 

Tidigare idag var vi på Dollar, Henrik tittade på en stor zinkbalja och jag frågade om han ville köpa den för att ha öl i. 

'Öl?' Sa han. 'Jag tänkte plantera morötter..' Och log sådär ljuvligt som bara han kan! 

Sagt och gjort - nu har han sått morötter på balkongen :) 

Ett barn sa att jag pratade konstigt och ett annat sa att jag skulle ta bort mina skitfarliga tatueringar 😂 

När jag kom hem satte jag mig direkt och gjorde klar hemprovet i historia. Till det drack jag två glas vin, det blev roligare så ;)

Har haft stopp i toaletten, men handyman som man är fixar man bort det :) 

Nu ska jag kolla på tv och försöka att inte somna! 

Imorgon och resten av veckan ska jag vara på Ninjas och lära mig att laga alá carte rätterna :) 

Hej svejs! 

Sen på eftermiddagen grillade jag och Henrik, supergott blev det! Sen kollade vi på film, åt glass och så blev det tidig kväller, tror vi somnade innan 23 :) 

Idag har vi städat här hemma, jag skjutsade ner honom, hans kusin & hans kompis till Bourlongern där dom ska dricka bärs, grilla & spela kubb. 

Madde ska komma hem hit, vi ska äta pizza & dricka vin :) 

Imorgon ska jag jobba! Så det blir en lugn kväll ikväll, börjar klockan 10 så måste åka vid 9, så då är det lika bra att lägga sig i bra tid :) så får vi väl se när storbajsen behagar att komma hem inatt och om han ska härja ;) 

Ha en fin kväll! 

Ställde mig på vågen nyss +2 kilo. Vad fan är det för skit?!! Ledsen blir jag... Första gången på över ett år som jag har gått upp istället för ner. Ångesten är stor kan jag tala om... 

Vi har promenat varje dag också, så vi har liksom inte bara skärpt oss med maten. Suck :( 

Jag har märkt att jag har blivit en annan människa sedan jag slutade med ritalinen. Jag är tillbaka på ruta ett. Får ingenting gjort, får utbrott titt som tätt, noll koncentration osv osv. 

Jag kan inte ens koncentrera mig på att duscha färdigt innan jag kliver ut med tvål på hela kroppen.. 

Jag vill inte ha det såhär, det tar så mycket energi. 

Folk i min närhet säger att det verkar funka bra utan medicin, men dom är inte i min hjärna. :/ 

Jag känner att jag halkar efter i skolarbetena och finner inte motivationen någonstans längre.. Skit! 

Jaja, man ska inte klaga, jag ska då prova någon annan medicin snart, bara blodtrycket har blivit bättre.. För nu äter jag blodtrycksmedicin, pinsamt när man inte ens är 24 år.. 

Nu var det mycket klag, men så kan det vara. Har haft en bajsdag rent ut sagt, vaknade på fel sida och den rätta har inte kommit fram än.

Går runt här hemma och suckar och stönar.. Dags att hoppa i pyjamasbyxorna och fortsätta med hemprovet i historia, önska mig lycka till :) 

Det är det finaste som har hänt mig! 

Åt god middag - kycklingfilé som hade teriaki (stavning..) på sig, mumsig bönsallad och till det citronvatten. Senare på kvällen gjorde vi god fruktsallad :) 

Imorgon blir det en promenad innan hjärtat ska jobba, sen ska Kim komma hit och umgås :)

Påskhelgen blir inget speciellt, Henrik jobbar och jag lär plugga. 

Men lite påskgodis kanske det iallafall blir :)

Idag blev jag bortskämd också, fick ett par vårskor, två t-shirts och strumpor av Henrik <3 

Har spenderat dagen med Emelie, tvättat lite och pluggat, ätit god lunch och druckit kaffe :)

Nu ska jag sätta mig och fortsätta plugga medan mannen i hushållet kollar på hockey :) 

Puss 

Ps. Mia fick också sommarjobb :D 

Imorse gick jag upp i skaplig tid, solen strålade så jag satt mig ute på balkongen och pluggade, sen åkte jag på arbetsintervju. Får veta imorgon hur det gick, förhoppningsvis ett positivt besked :) 

Imorgon ska jag hem till syrran och äta lunch, plugga massvis & låna hennes tvättmaskin. Tur att man har en snälling till storasyster ❤️ 

På torsdag är det en speciell dag.. Prick ett år sedan jag & Henrik skrev med varandra första gången. Det finaste som hänt mig 💕❤️💕❤️💕 

Nu är det kväller här på Batterigatan. Ha det fint! Puss 

Förlåt att jag skriver så sällan.. Förra fredagen åkte jag in på akuten för bröstsmärtor och hjärtrusningar. Ekg visade onormala förändringar, och jag kommer att få göra ultraljud på hjärtat för att se vad det kan vara. Ska även ha en 24timmars blodtryckskoll på Torsdag - fredag denna vecka. 

För övrigt har jag varit tokförkyld i ungefär en vecka, legat däckad med feber och äcklig hosta som fortfarande inte gett med sig.. 

 

Har nyss ätit superdelikat köttgryta som Henrik gjort. Sen blir det Ben&Jerrys och mys, sista dagen med svullo för att sedan bli nyttig igen imorgon. Ska även sluta röka, tänker inte säga att jag ska försöka sluta, för jag ska inte försöka - jag ska sluta :) 

 

Ha det fint! 

Godkväll!

I förmiddags tog jag och Henrik en timmes promenad i det härliga vädret. Superskönt och mysigt! Vi har börjat vara nyttiga och hurtiga nu, det känns bra, för jag har gått upp i vikt den senaste tiden känns det som (batteriet i vågen har tagit slut och det kanske är ett tecken? ;))

Sedan har vi storstädat här hemma, skönt. Och jag och katterna har setat på balkongen och solat :)

Imorgon 7:45 ska Puppi kastreras <3 Han och jag är nog lika nervösa skulle jag tro..

 

I lördags umgicks jag med världens bästa syster. Oj vad jag älskar henne! :)

 

Puss

 

Idag var jag till läkaren, han la till ett H, alltså har jag inte ADD utan ADHD. Han förstod inte varför dom satt ADD. Nåja, ingen särskilt skillnad för mig.

Får ingen ny medicin förens HC har gjort en bedömning angående min höga puls (vilopulsen är 91) och alldeles för högt blodtryck. Men det löser sig sa han som sket i vasken!

 

Igår hade jag en strålande dag, var på riktigt tokhumör. Härligt! Sen på kvällen hade jag och hjärtat spakväll. Fotbad, ansiktsmask & massa god frukt. Riktigt mysigt <3

Jag somnade jättetidigt och vaknade strålandes pigg imorse - har nog aldrig hänt :)


Nu ska jag plugga litegranna, sedan blir det bara slappt. Imorgon är det både skola och jobb som gäller igen. Gillar när jag har mycket att göra :) 
Har hamnat i fas med skolarbetena igen, det känns jätteskönt. Känns lättande att känna att jag inte behöver plugga precis varje sekund av dygnet för att göra mitt yttersta, utan att jag faktiskt kan ta det lite lugnt.

 

 

Hörs då hej!

 

Hur vet man vem man är, var man vill komma, var man ska, hur man mår, vilka drömmar man har, vilka vägar man ska gå?

Hur ska man veta vad man vill bli när man blir stor?

 

Författare. Författare. Det är ju det jag vill bli. Men det är ju inget yrke i egentlig mening. Det kan man ju bli hur som helst, skriv en bok - du är författare!
Men jag vill bli den författaren... Hon som skriver böcker i faslig tackt, som får läsarna att bita ner naglarna, tillochmed nagelbanden, att läsaren ska skrika ut högt efter den allra sista meningen "Neeeeeej, den får inte sluta såhär! Det måste komma en till!" Och att läsaren ska skicka ett mail till mig med frågan - kommer det flera?! 

Och jag ska kunna leva på mina böcker. Kanske inte bli rik, men klara mig. 

 

Men vad ska jag göra medan jag skriver dessa böcker? Vad ska jag göra mellan fantasierna och verkligheten? Vad ska jag göra?

Nu pluggar jag. Men om två månader, vad gör jag då? Vad gör jag om ett halvår? Vad vill jag göra?

 

Jag vet inte vad jag vill. Jag önskar att någon kunde säga åt mig vad jag ska göra, då hade det blivit lite lättare. 
Jag har bara erfarenhet från restaurangbranschen, men jag kan garanterat så mycket mer än att baka, vända burgare, vika servetter, slå in kassan, hälla upp vin, ta betalt och skriva bongar. 

Men vad vill jag göra då, mellan fantastin och verkligheten? Eller egentligen det som är verkligheten... 

 

Kan jag tänka mig att jobba med gamlingar, byta blöja på dom? Nja. Tanken får mig att rynka på näsan. 
Telefonförsäljare? Nej. Det har jag gjort, och tänker inte göra det igen. Jag blir bara ledsen.

Prostituerad? Nej. 

Lokalvårdare? Jo, det skulle jag absolut kunna tänka mig!
Butiksbiträde? Ja. 

 

Jag är inte kräsen, jag skulle förmodligen kunna ta vilket jobb som helst som inbringar pengar. Men det som gnager i mig är känslan av att inte veta vad jag vill, kan eller ska göra. 
Ska jag som så många andra läsa till undersköterska? Då kanske man får jobb inom hemtjänsten iallafall. Men där kommer det där med att torka bajs (kanske är överdrivet av mig att skriva så!?)

 

Jag är rädd för verkligheten. Det är lättare att sväva iväg i drömmarnas värld, tänka sådär fluffiga tankar som att allting löser sig, och att jag inte alls sitter i soffan utan är djungeln och tittar på elefanter. 
Men det kanske är dags för mig att växa upp nu. Lägga drömmarna på hyllan ett par år - komma in i verkligheten och damma av den, blåsa bort det översta lagret damm och ta tag i vad jag ska göra? 
Det kanske är dags för drömmarna att bli dammiga ett tag? 

Eller så utbildar jag mig till snickare. 

 

Varför kunde ingen talat om att det var såhär krånligt att vara 23 år och inse att man är vuxen helt plötsligt? Jag vill inte vara vuxen. Jag vill kunna leva på mina drömmar.

Kanske är jag så rädd för verkligheten för att jag tror att allt blir tråkigt då? Att det är tråkigt att vara vuxen, ha vuxenpärmar, ett stadigt arbete att gå till på morgonen och en lön som alltid kommer i tid?
Fast är det inte det jag ändå vill komma åt? En stabilitet. Som jag aldrig har haft. 

 

Tänk vad bra det hade varit om jag någonsin kunde bestämma mig för vad jag ska göra!

Idag kom plugglusten tillbaka, smygandes, men ändå kännbar. Skönt tycker jag!
Har precis gjort uppgifter till Information & Kommunikation och skickat in. Skönt att få det gjort. Nu ska jag läsa lite om sexualitet och dess historia 150 år bakåt. Ska nämligen göra en fördjupning om det..

 

Annars så har jag varit jätteförkyld, kändes nästan som influensa. Men är på bättringsvägen nu, är bara väldigt trött/seg och har hosta. Men det försvinner nog snart :) Har snytit mig så mycket att jag nu ömsar skinn på och runt näsan = osexigt. Så förtillfället är näsan insmetad med massvis av Helosan. 

Vi har fått det jättemysigt här hemma nu, satt upp hyllor i både vardagsrum och kök, köpt lite prydnadssaker och fyndat på loppis igår. Känns riktigt hemtrevligt! 
Nu fattas det bara taklampor, och lite småplock, sen känner iallafall jag mig nöjd här hemma :)

H jobbar till 22 ikväll och det är ganska skönt, då får jag pluggro och jag tycker om att vara ensam lite då&då. Och fördelen när han är på jobbet är att jag blir fruktansvärt lat gällande att t.ex. åka och handla (har bara två cigg kvar...) men jag orkar/vill inte åka/gå själv och handla... Så då sparar jag liksom pengar ;)
Kanske tar tillfället i akt och gör ett nytt försök att sluta röka igen, det funkade så himla bra sist. Det var knappt jobbigt, men dum som man är föll man tillbaka i den stinkande avgrunden. 

Ja, lathet kan vara positivt ibland - det kan få en att sluta röka :D

 

Imorgon ska jag träffa Kim på stan, ta en lunch och så ska jag gå till MakeUpStore och handla upp mitt presentkort jag fick i julklapp av Emelie. Då kanske man kan börja se snygg och levande ut sen, med smink som har dom rätta färgerna osv osv osv. Jag kan inte sånt där ja, vad man ska ha för concealer och puder och skit. Så det blir ju toppen att man får råd och hjälp, då kanske det tillochmed blir kul att sminka sig? :)

Nej ni gamla babianarslen, nu ska jag plocka ur diskmaskinen och sedan sätta igång med pluggandet igen. Slänger med en bild på hur vi har det här hemma :)

 

Puss och kram!

 

Förlåt kära grannar,  för att jag nyss bakat en himmelsk banan&chokladkaka som alldeles säkert doftar enda ut i trapphuset. Plinga på om ni vill smaka ;)

Det kanske finns en Gud?! 

I över en vecka har jag haft den låten på huvudet, "Afasi & Filthy - Jobb", och den kanske stämmer bra in på mig just nu. Iallafall det första dom sjunger, "allting kommer lösas och bli bättre igen..." 

Jösses vad jag nötte den låten när den kom, eller vad man ska säga. Och nu är den tillbaka i mitt huvud.  Nåväl, nog om det.

 

Jag stod precis i duschen och började tänka på att det förmodligen är vid sånahär tillfällen då jag som mest önskar att jag hade någon form av tro. Kanske på en gud, eller iallafall någon högre makt.

Eller någon som bara kunde svara på alla frågor som man har. Någon som kunde inbringa någon form av trygghet, vagga in mig i ett lugn. Något sådant. 

Det stör mig att hur mycket jag än försöker så finner jag ingen tro, någonstans. Jag kan inte känna att det skulle finnas någon gud, eller flera gudar, jag är nog helt enkelt en vetenskapsmänniska. 
Men det känns irriterande och gnagande att jag ändå inte kan slå bort tanken och önskan på det där känslosamma lugnet som många religiösa/troende människor har. Har dom det eller säger dom så för att det har sagts så i alla år? 

Kanske är det ren inbillning att jag tror att det skulle bli "lättare" om jag hade någon tro, kanske tänker jag så för att inlinda mig själv i någon trygghet? Inte vet jag. Det är väl kanske extensiella frågor det här, sånadär frågor som man inte kan få svar på av någon annan än sig själv?

 

Jag önskar att jag kunde lita mer på mig själv och mitt förnuft. Att jag kunde slappna av och känna att det inte är hela världen om det är lite katthår på golvet medan jag pluggar.. Eller att världen inte går under om jag inte klarar matteprovet imorgon.
Men jag kan liksom inte rå för att jag vill vara bra på allting, antingen ska jag vara bra på precis allting, eller så ger jag upp helt. Och det är det jag har gjort förr, gett upp, direkt när jag inte kunnat vara bra direkt. 
Jag förundras och ser upp till alla människor som har barn, jobb och boende. Herrejösses vad ni/dom måste ha fokus och koncentration. Jag kan inte ens tänka mig att ta hand om ett barn samtidigt som jag ska kunna somna i tid om kvällarna, ha relativt städat hemma och sköta ett jobb eller skola. Jag kan ju knappt koncentrera mig på att raka det vänstra benet utan att börja skrubba skinkorna på samma gång.... ;)

Sen förundras jag över mina egna tankegångar och prioriteringar. Jag har jättemycket att göra inom skolan just nu, och jag försöker faktiskt, verkligen, men samtidigt som jag sitter och pluggar till ett prov börjar jag hålla på med fördjupning i ett annat ämne. Och under tiden jag gör dom båda sakerna så sitter jag och förbannar mig över binära tal och prefix. 
Jag önskar att jag kunde sätta alla fokus och energi på ett och samma ställe, det blir ju så mycket bättre då, det vet jag ju så väl. Och det stör mig att jag är så jävla bra på att skriva och prata om sånahär saker, men att i praktiken kan jag inte alls ta till mig det. 
Det låter så bra när jag skriver/säger att jag pluggar. Men sen sitter jag där, här, och är någon helt annanstans. Dagarna flyger förbi och jag sitter på kvällarna med nerbitna naglar och mörka ringar under ögonen, och tänker "imorgon tar jag nya tag igen!" men när imorgon kommer, då är det samma visa som idag.

Förbannat!

Det låter så oerhört banalt. Det är väl bara att sätta sig tänker kanske ni, och jag tänker också så. Men när jag sitter där med matteboken, så tittar jag kanske upp i taket och börjar fundera på vad vi ska ha för taklampa i vardagsrummet. Sen går jag in och kissar, och då börjar jag fundera över hur man bäst kan placera tandborsthållaren på handfatet (det är så otroligt irriterande med dom där nerbuktningarna, där jag antar att tvålen ska ligga?!).

Förstår ni vad jag menar? Jag är överallt och ingenstans i huvudet.

 

Jag vill vara mer som Henrik. Han är så lugn och härlig. "Det löser sig. Fånga dagen!" säger han. Och det är ju sant. Men jag fångar dagen på ett helt annat vis än honom. Jag fångar dagen genom att jaga upp den, låta timmarna passera utan att få ett skit gjort, bara i huvudet, och han fångar dagen genom att se allt det fina, det lilla som gör saker stora. Så vill jag också vara.
Se allt så som det är. Inte förstora upp saker och förgöra dom innan dom ens kommit till liv.

 

Ja, det är tur att jag lever idag. Hade mina tankar skrivits ner på 1600talet hade jag väl blivit lobotomerad och dödad för längesedan. 
Nej, jag skulle nog behöva någon som är en diktator i mitt liv. Iallafall i skolarbeten. Någon som pekar med hela handen och säger åt mig vad jag ska göra, annars blir jag bestraffad.
Fast när jag tänker på det så hade jag nog blivit så nyfiken på vad bestraffningen var, så jag hade nog inte följt order ändå.

 

Vilken krånglig människa jag är. Eller så inte. Alla kanske är såhär, vad vet jag. 
Det är lika bra att försöka krångla ur tummen ur röven nu, det får ligga lite katthår på golvet och soffkuddarna får ligga hullerombuller, för nu ska jag plugga. Önska mig lycka till, det behövs.

 

 

Tisdag - matteprov

Onsdag - religionsprov

Torsdag - samhällskunskapsprov

Plus att jag har den där stora inlämningsuppgiften till religionen, samt en liten fördjupning inom samhällskunskap som ska redovisas muntligt.

Just nu sitter jag och pluggar inför religionsprovet.

För tillfället känner jag inte igen mig själv, har hamnat i en djup svacka, stressad och är surig och ledsen mest hela tiden. Men det går säkert över snart, det gör det alltid. 

Ikväll ska jag och Henrik gå på dejt. Det blir ut och käka någonstans och sedan bio :) mys! 

Nu ska jag återgå till studierna och kaffet! Hejhej! 

Vad är det för mening med att göra fint i linneskåpet när Sölve öppnar skåpsdörren, river ut alla kuddöverdrag och lägger sig och sover på lakanen? 
StorSölve, han tar plats han minsann!

Idag har jag pluggat jättemycket, i den mening att jag pratat i telefon i 1 timme och 55 minuter med en kvinna om Jehovas Vittnen som jag skriver ett arbete om, sedan har jag pluggat lite matte, men kom inte så långt för helt plötsligt behövdes det funktioner på en miniräknare som inte min mobil hade, så då läste jag igenom samhällskunskapen en sväng.

Strax kommer Henke hem, då ska vi åka och storhandla. Det tycker jag är kul! Och då ska jag även köpa en miniräknare så jag kan plugga när jag kommer tillbaka hem :)

På tisdag nästa vecka har jag prov i matte, det är hela kapitlet som ska göras, och det ger mig panik! Jag och mina matteproblem. Men jag ska åtminstone försöka, och göra det jag kan!
På onsdag nästa vecka har jag prov i religion 2, det jag läser på distans, och då ska man göra provet någonstans här i Gävle, och efter nästa fredag är jag klar med hela kursen. Hoppas jag får minst C i slutbetyg :)

Känner mig ganska uppstressad för övrigt. Känns som att jag inte har riktig kontroll över vad som sker här i livet, mycket i skolan och mycket jobba blir det. Jag tycker om att ha mycket att göra, men när det blir lite för mycket så tappar jag fokus helt och blir bara gråtfärdig. 
Men då gäller det att sätta sig ner och andas en stund, skriva upp alla saker och kanske inse att det inte är så väldans mycket ändå!

När jag blir stressad så står allt liksom still samtidigt som det snurrar på som bara fan uppe i huvudet. Snurrar så hemskt att jag blir fysiskt yr. 
Men så kan det vara ibland sörrni.

 

Det känns tråkigt när mina vänner känner sig bortglömda av mig, det är dom inte. Aldrig. Men jag känner i ärlighetens namn att jag har tröttnat på att det nästan alltid ska vara upp till mig.
Det hade varit kul att få lite uppmuntran och uppskattning från deras håll också. Inte bara jag som ska skicka sms och ringa och fråga hur det är. 
För så har det varit det senaste halvåret faktiskt. 

När mina närmaste vet hur jag blir av stress, och lägger på lite mer stress genom att skicka sms "Glöm inte bort mig!" då blir allt bara svart för mig. Jag vet att dom inte menar något illa, men jag önskar bara att istället för att påminna mig att inte glömma bort, så kanske dom kunde skriva "Fan vad grym du är som både pluggar heltid och jobbar!" Eller varför inte bara fråga hur jag mår..?
Jag tycker inte att det är för mycket begärt.

 

Och sen till er, om någon av er läser min blogg, som tycker att jag borde ha tid att ses och umgås, när jag väl är hemma om kvällarna. Jovisst, det har jag säkert. Men om vi säger såhär - jag pluggar heltid, åker och jobbar efter skolan, kanske är hemma runt 18 tiden som tidigast, då ska jag kanske äta något, duscha, hinna umgås med min sambo, ja allt såntdär, då kanske klockan är runt 20..... 
Jag tar medicin klockan 20 för att kunna somna runt 22-23, annars är det kört för mig.
Visst, jag har kanske tid för er. Men det är här det jag skrev om längre upp kommer in i bilden - jag är trött på att det ALLTID ska vara jag som ska komma hem till er, skjutsa er någonstans, ses någonstans. Jag vill också kunna få känna att ni tänker på mig såsom jag tänker på er. 
Kom hem till mig istället, så umgås vi. För jag orkar inte åka hela jävla tiden. 

 

Ja, nu blev det här bara en massa klagande. Men så kan det vara ibland. Ofta.

Jag känner bara att jag behöver någon som finns där för mig.. Henrik gör det, Emelie med och mina föräldrar. Men just nu känns det som att jag skulle behöva någon som bara något som med ett litet sms kunde muntra upp mig. "Keep going, du är fantastisk!"

 

Jag vet att jag är fantastisk. Och att ni tycker det (;)) men jag behöver bli påfylld med lite kärlek känner jag. 

 

Och sluta fråga om skjuts tillexempel. Jag har hål i avgasröret och vedträn som håller upp fönstret. Jag blir döv av den där jävla bilen, och vill inte åka mer än nödvändigt.

 

PS. Här kommer med klagande, för det var så jävla skönt att skriva av sig allt!
Jag är så förbaskat trött på att städa. Det känns som att jag städar varje jävla dag, men det är alltid lika skitigt och stökigt. Saker överallt och katthår som susar runt på golvet. Jag anlitar snart en städfirma, för min energi går åt att torka och damma och dammsuga överallt hela tiden. 

 

PS2.
Det mest roliga i mitt liv just nu är att titta på Farmen. HUR TRAGISKT ÄR INTE DET!? 

Hejdå bajskorvar och kisspölar. 

PS3. Muntrar upp mitt bittra inlägg med en fin bild på en älg från älgparken i höstas!

Förra veckan jobbade jag på Maxim både tisdag och onsdag, jättekul! Och extrapengar är alltid bra :) 

Jobbade även lite på Ninjas. 

Denna vecka ska jag jobba alla dagar utom idag, för denna vecka drar vi igång med luncherna igen! :) 

Går även i skolan och sådär. 

Rusten är i full gång, dom räknar med att vara klar på onsdag, hoppas det! För det är drygt att bo med papper på golven och saker precis överallt. Men det kommer vara värt det när allt är fint och fixat :) ska bli kul att kunna fixa i ordning precis som vi vill ha det! 

Jag gjorde en tavla av klockdelar, datumet då jag och Henrik blev tillsammans <3 den tavlan får nog hänga i vardagsrummet :) 

Puss!