när tankarna bara snurrar runt
Egentligen vet jag inte varför jag skriver. Har egentligen inget speciellt att skriva...
Jag saknar mormor så mycket att det känns som att hjärtat ska kunna krossas ännu mer i ännu mindre bitar än vad det redan är... Hur nu det skulle vara möjligt?
Jag saknar att ringa till henne. Eller när hon alltid ringde mig och sa 'mormor tänker på dig hela tiden!'
Åh mormor... Om jag bara hade kunnat få säga så du hör att jag också tänker på dig precis hela tiden!
När mormor dog var det som att en del av mig själv dog. Något bara försvann.
Den där oskyldiga glädjen som fanns, den är putsväck.. Jag gör inget annat än läser böcker och försvinner in i en annan värld när jag läser. Allt för att slippa tänka på saknaden för en stund.
Men den kommer ju alltid igen. Saknaden.
Nätterna när jag har svårt att sova så tänker jag på att det alltid var ett återkommande tema i mina och mormors samtal. Båda har problem med sömnen.. Och vi åt exakt samma sömntabletter och lugnande. Samma doser till och med. Ännu ett bevis på att vi var bästisar.
Mormor. Jag önskar så mycket att jag hade haft ett fint fotografi på dig och mig tillsammans nu när jag liksom är vuxen.. Att någon hade fångat vårt speciella band på ett foto..
Jag önskar att jag kunde ringa dig. Få höra din röst. Att jag kunde få träffa dig. Känna din speciella lukt av sköljmedel och lite rök.
Dina sista ord till mig var 'vi ses sen lille vän!' Och det gör vi. När tiden är inne så vet jag att vi ses igen. Och då tänker jag aldrig släppa taget om dig!
Jag önskar att jag hade kunnat ringa dig och berätta om alla tankar och funderingar som finns i min hjärna. Jag önskar att jag kunde få höra dina kloka svar på allt.
Jag saknar dig så ofattbart mycket. Och jag skulle offra allt för att få dig tillbaka ❤️
Jag älskar dig Synnöve. Min allra bästa vän.
