http://imthesnok.blogg.se/

Har även skickat in en uppgift i historian och pluggat massor med matte. 

Förra torsdagen var jag på sidan 19 i boken, dom andra i klassen var på sida 40.. Nu är jag på sidan 48!! Stolt över mig själv! 

Problemet är dock att jag glömmer av det jag nyss gjort, direkt när jag gör en ny uppgift. Så som igår var det multiplikation med bråk, idag potenser - jag minns inte hur man gör med bråk nu.. Men men. 

Ikväll har jag, Henrik & Emelie ätit god mat - fläskfilé, potatisgratäng & god sallad. Sen kraschlandade vi i soffan, med chipsskålen på bordet framför oss, och slötittar på tv. 

Imorgon flyttar Emelie & Ante äntligen till Gävle <3 jag ska åka till deras nya lägenhet och städa under dagen (den tidigare hyresgästen har lämnat ALLT - till&med sopor!!) medan dom är i Stockholm och packar in allt i flyttbilen. Såndär städning tycker jag är kul, men det blir handskar på för jag är livrädd för bakterier från snusket! 

Ha en förträfflig helg. Det ska jag ha :) 

Åh, igår träffade jag min Mia också, inte setts sen typ november! Det var så härligt att träffas, vet inte varför det blivit så dåligt. Jag saknar ju henne! Min fina fina Mia! 

Lägger in en bild på en tavla som hon har gjort - bakgrunden är målad, figurerna har hon gjort av pärlplattor - för hand! Så otroligt duktig!!! 

Puss hej! 

Jag har vårkänslor och är kärare än någonsin. Solen gjorde sitt idag, gav mig energi och glädje. (Oj vad pretentiöst detta inlägg blev!) 

Nu ska jag plugga medan jag väntar på att maten blir klar. Sen ikväll tänker jag bara njuta av alla underbara känslor <3 

Puss & kärlek! 

God afton små krokodiler och näbbmöss! 

Mycket funderingar och tankar i min hjärna och kropp just nu, det känns som att jag inte gör annat än att vrida och vända på det mesta.

Det känns så rätt att plugga iallafall - äntligen! Nu fattas det bara att allt löser sig med CSN, då kan jag förhoppningsvis slippa funderingarna om det.

Skulle vara väldigt behövligt och skönt med en paus från allt krångel som har med ekonomi att göra. Det tar så mycket energi!!

Jag inbillar mig att jag har blivit bättre på att hålla ordning efter mig. Försöker att plocka undan det jag hållt på med innan jag börjar med något nytt, och dom flesta gångerna fungerar det faktiskt!
Det låter förmodligen som en väldigt simpel sak att göra, något som dom flesta bara gör av farten, men för mig har det aldrig varit så. Jag tror att jag skyllt ifrån mig sedan januari förra året, då jag fick diagnosen, att mycket av mitt slarv och likande är en del av det. Och visst, tillviss del stämmer det säkerligen, men man ska inte skylla ifrån sig! Och man kan alltid utvecklas och lära sig. 

Det är dags att jag slutar skylla ifrån och skjuta undan. Kavlar upp ärmarna och inser mina brister och fel - och försöker lösa och lära.

 

Har insett att det fungerar bra om jag säger det högt till mig själv, exempelvis om jag sitter och målar - när jag känner att jag är klar, eller vill göra något annat, säger jag helt enkelt till mig själv "lägg undan det här, det blir roligare att göra något nytt om det gamla är bortplockat." Och som sagt, det funkar. Oftast :)

Jag känner att jag har kommit till en punkt då jag vill kunna känna i mig själv att jag har utvecklats och blivit en bättre människa. Jag har alltid haft ett driv att tävla mot mig själv, vara en bättre jag än den jag var igår, men har ofta gett upp då det blivit lite motigt och kämpigt, och det senaste året - skyllt på ADDn. 
Nu har jag bestämt mig, inte just idag alltså utan under en längrekortare tid, att på allvar göra det jag vill göra - lära känna mig själv. Vem är jag egentligen? Känner jag mig själv? Vilka är mina styrkor och svagheter? Vad kan jag göra för att utvecklas? Hur kan jag på bästa sätt påverka min vardag till att utvecklas så som jag helst vill att den ska vara? Kan jag vara nöjd över mina insatser på kvällen när jag ska sova?

 

Jag tror att jag alltid har trott att jag vetat vem jag är, men inser mer och mer att jag inte har en aning! Vad förvirrande och läskigt egentligen. 
Så, nu börjar min resa att lära känna mig själv. 

 

Hej! 
Jag heter Zanna, jag är 23 år, bor i Gävle tillsammans med min pojkvän och våra två katter. (Här låter det lite som en arbetsansökan.. Men kanske är det just vad det är? Vill jag anställa mig själv?)
Jag är en drömmare, en tänkare, men har svårt att komma igång och ta tag i saker. Jag har en fantasi som kan ta mig från en tråkig, regning söndag - till ett berg med snö på topparna och troll under grästuvor. Jag har ett humör som skiftar snabbare än en skenande häst. Jag blir lätt sur, ledsen och brusar lätt upp. Men lika snabbt blir jag glad igen och kan skratta åt mina egna skämt i flera minuter.
Jag har fnasiga läppar, mörka ringar under ögonen och bristningar på magen, men dom flesta dagar trivs jag med mitt utseende och min kropp. Jag har tjockt hår, som har varit färgat i dom flesta färgerna, just nu är det rödbrunt med råttfärgad utväxt. 
Jag tycker om att lyssna på äldre människor när dom pratar om sina livshistorier, och får ont i huvudet av barn som skriker. 
Jag tycker inte om hemmagjord pizza, men älskar pannkaka och köttfärssås. 

En av mina högsta drömmar är att beröra människor, kanske hjälpa någon som hamnat snett. Jag har en förhoppning om att min krokiga stig kommer att visa sig hjälpa någon att få en rakare väg. 
Jag biter på naglarna och har förhårdnader på hälarna och stortåna, och ett ärr på halsen efter ett födelsemärke som jag tagit bort.
Jag har svårt att bli glad för människors skull om det händer något positivt i deras liv som jag inte anser att dom har kämpat för. Och det bästa av allt är att jag vet att det handlar om att jag är avundsjuk.

Sådär... En början iallafall! God kväll!

 

Idag har jag pluggat mest hela dagen, men även spenderat tid framför datorn och smidit ännu mer planer för lägenheten. Finns så mycket jag vill göra!

Igår sa min käre man "Du får göra vad du vill - bara du gör du gör det riktigt!" Tack :D

Så nu jäklar mina vänner, nu planerar jag massvis. Finns mycket man kan göra för lite pengar, det gäller bara att ha lite fantasi :)
Imorgon är jag ledig från skolan, eller egentligen inte, men har kommit överrens med mattelärararen att jag inte behövde komma idag och imorgon, eftersom jag bara har en timmes lektion dessa dagar.
Så imorgon ska vi åka till GavleGårdarna och kolla på tapeter, och sen tvättid 16-18. Och plugg på det.

 

Jag efterlyser plankor av alla dess slag - skänk dom till mig om ni har några liggandes.

Puss

 

 

Igår var jag och kärleken ut och fotade lite i den härliga kylan. Det var mysigt!
Tog fina bilder och det var skönt att vara ute i friska luften tillsammans.

Åkte hem till hans mormor och då fick jag en Pippitröja som hon hade stickat. Urgullig och skön :)

 

Idag har jag varit i skolan och sen pluggat massor här hemma. Har inte jättemycket kvar på religionen nu. Härligt! Fortfarande inge pengar från csn men det lär väl hända något snart tycker jag.

 

Slänger in lite bilder från igår :)

PUSS!

 

Dom senaste dagarna, kanske veckorna, har jag haft en period då jag medvetet och omedvetet har rannsakat mig själv. Det är inte roligt, inte upplyftande och framförallt inte hoppinbringande. Men det behövs göras då och då.

Jag tror att jag har gjort det för att alla val som jag tidigare har gjort, har kommit att visa sig extra mycket nu efter jul.

Mina skulder exempelvis. Fy fan vad jag önskar att jag inte satt mig där jag gjort. Så onödigt!

Jag vet att man inte ska sitta och älta och må dåligt över saker som man gjort eller som hänt förr, men det är lättare sagt än gjort.

 

Jag har börjat skolan massvis med gånger, sammanlagt fem gånger efter att jag hoppade av gymnasiet år 2007. Ingen av dessa gånger har jag fullföljt det jag sagt att jag ska göra. Jag har gett upp när det har blivit tråkigt eller jobbigt, eller bådeoch. 

Och nu när jag har börjat plugga igen, kan jag inte få bort känslan som etsat sig fast - att jag kommer göra samma sak denna gång.

Jag vill verkligen inte det. Jag är så bestämd nu, att nu jävlar anamma ska jag göra det! Men det känns tungt, men det är det väl att bryta ett mönster?

 

Jag känner mig misslyckad rent ut sagt. Jag är bara 23 år, jag har skulder upp över öronen, ingen gymnasieutbildning, jag har arbetserfarenhet - men uppenbarligen inte något som räknas... (Ja jag har relativt mycket självömkan just nu!) 
Jag tycker att jag försöker hålla humöret uppe, att jag gör allt jag kan för att lösa upp alla knutar och ta mig någonstans i världen. Men gång på gång slår det mig att jag inte alls gör allt jag kan. Jag skjuter problemen framför mig.... och nu har det väl kommit till den punkt då jag blir förbannad och less, besviken och arg på mig själv för allt som jag gjort. Usch! 

Självförakt. Det kan man säga.

 

Nej, jag skriver inte detta för att någon ska tycka synd om mig. Det klarar jag så bra själv.. Jag behöver inte förklara varför jag skriver detta, det är mitt forum och mitt val. Så att säga.

 

Nu ska jag äta lite och sen skicka in inlämningsuppgift på historian och sedan plugga massa religion. Kult!

 

Hörs då.

 

Har bestämt mig för att verkligen försöka sluta klaga på allting. Negativitet förpestar bara, så nu är det in med massvis med positiva tankar och känslor. Det kommer gå fint! 

Har kanske glömt skriva att jag varit rökfri i snart två veckor?! :) förutom omkring 6 cigaretter. Jag är helnöjd! 

God natt små sorkar! 

Jag vill sova!!!! Suck och stön. Pallrar mig ut till soffan och glor på tv. 

Hejsvejs. 

Har börjat komvux i Ockelbo, har ett värdelöst schema... På måndagar går jag 10-12.15, tisdagar 10-11, onsdagar 10-11, torsdagar 8.30-12.15, fredagar 8.30-11.... 

Läser två ämnen på distans också. Jag är den enda som läser samhällskunskap, så jag får sitta ensam med läraren tre gånger i veckan - helt värdelöst! 

Ifrågasatte rektorn varför jag inte kunde få läsa allt på distans, som jag faktiskt sökte. Fick inte direkt något svar på det. Måste prata med lärarna nu i veckan om vi kan komma överens om något, kan inte åka från Gävle till Ockelbo för att gå en timme på tisdagar och onsdagar, isåfall kan dom få betala bensin eller tågkort. 

Det är krångel med csn också, får aldrig något svar från dom. Ska ringa imorgon igen och tjata.. Drygt bara att man ska behöva göra det! Men men :) 

Annars så kan jag sova förtillfället, tar dom starka sömntabletterna nu. Önskar att jag inte behövde några över huvudtaget. 

Om en timme kommer Henrik hem till mig och Puppisen. 

Adjö! 

Ikväll tog jag ett varmt bad för att försöka slappna av innan sängen, i badet skulle jag kunnat somna, men direkt i sovrummet blev jag pigg... :(

Kliade Henrik på ryggen till han somnade, han ska upp vid 6. Sen gick jag ut till soffan och la mig, får läsa lite tills jag somnar. Förhoppningsvis somnar jag snabbt.. 

Imorgon (idag) ska jag stiga upp vid 8 oavsett när jag somnat, måste vända på dygnen. 

Det tar så mycket energi det här att inte kunna somna. Jag funderar på när det kommer vända, jag har alltid varit såhär, sen jag var liten. 

Jag vill kunna somna som "normala" människor, utan mediciner... Blir fan deprimerad när jag tänker på att jag måste ha medicin för att sova och medicin för att vara vaken. Sjukt egentligen. 

Idag har jag rökt 3 cigaretter. Det smakade skit, redan den första. Vet inte varför jag rökte dom andra två. Dumt. 

Nu fick jag huvudvärk och är sådär yr igen. Suck!

Jag försöker verkligen att tänka positivt och dra till mig positiva saker, men det verkar dödfött. :( 

Nej, imorgon ska jag ringa till Hc och kräva hjälp. Dom kan inte fortsätta att bara skriva ut recept på tabletter, det är ju inte bra.. Jag måste få riktig hjälp. 

Sov gott.

Jag älskar Henrik <3 

Och ibland slår det mig, hur ensamheten känns. Hur det känns när man inte kan släppa tanken på om man inte är tillräcklig. Om man har gjort något fel. Den kommer över mig ibland, känslan, men det var ett tag sedan nu, så därför blev den nog extra påtaglig.

 

Jag känner mig tom på något vis. En ekande tomhet som tystnar ibland, men sedan ökar ekot, ibland ekar det så högt att jag tror att det ska höras ut.
Jag vet inte varför jag känner så. För jag är ju inte tom. Men ibland känner man väl saker utan att veta varför?

 

Jag har liksom tystnat på något sätt. Jag har slutat skriva, både här och på papper. Jag pratar inte så mycket. Känns som att ingen hör. Så jag tror att jag har slutat försöka. Fast innerst inne vet jag att dom hör, det är jag som är rädd att prata för mycket. Begära för mycket. Vilja ha för många svar. Har så många frågor.

Jag tror att jag är allvarligt sjuk. Men det tror ingen annan. Men jag känner liksom i hela kroppen att något är fel. Något är inte som det ska. Tröttheten, framför allt tröttheten skrämmer mig. Det är en trötthet som tar över helt, jag blir helt borta i hjärnan och hänger inte med. Försvinner. Det är inte en såndär "jag tar en powernap"-trötthet. Nej, det här är något annat.
Allvarligt sjuk är kanske att ta i. Men ja, något är fel...

 

Jag saknar modet att våga säga allting som jag säger inombords, våga säga det högt. Jag tror att det skulle behövas. Men jag är så rädd för att inte bli trodd på, inte bli sedd. Eller egentligen vill jag inte att nån tittar på mig när jag pratar. Helst ska det vara i ett mörkt rum och jag ska få tillfälle att säga precis allting jag kommer på. Allt som snurrar omkring där inne.
Det är ingen som hindrar mig från detta, verkligen inte. Men det är nog ingen som tar mig på allvar.

Jag är ju rätt skämtsam av mig, kanske är svår att ta seriös...

 

Jag är så trött. Hela jävla tiden. Trött på allt. Trött på att vara trött. Trött på att känna mig ensam. Trött på att det alltid ska vara jag som tar mig någonstans, det är aldrig någon som tar sig till mig.
Jag önskar att någon kunde ta sig tid att lyssna. Inte fråga så mycket. Bara låta det komma. Inte ge några råd eller tips. Inte säga att dom vet hur det känns. För ingen vet ju hur det känns för någon annan. Oavsett.
Det känns som att jag faller djupare ner i en spiral som kommer vara svår att ta sig ur, trots att jag redan nu försöker Kanske borde jag gå i terapi. Det finns väldigt mycket att bearbeta.

 

 

Stress och oro, yrsel och surigheter. Jo, då är det för mig just nu. Eller har varit de senaste dagarna. Om det bara har att göra med rökningen vet jag inte, för jag ska ha mens snart också, så det kanske är det som spökar med.
Iallafall så hostar jag ut stora slemproppar, framförallt på morgonen, äckligt. Jag tror att det kan vara för att flimmerhåren vill växa tillbaka - Henrik tror att jag har en vanlig förkylning. (Det tror jag med också egentligen!)

Har känt mig hängig och förbannat trött hela veckan, om det inte är enda sen förra veckan. Sådär irriterande energilös, håglös och less.
Både igår morse och imorse startade jag dagen med att grina på hallgolvet. Fråga mig inte varför.

 

Har tagit en 20 minuters promenad. Frisk luft är ju alltid bra, framförallt när man rensar kroppen från äckligheter. För mig är 20 minuter lång tid, min rastlösa själ har inte ro för sånt där tjaffs. Och framförallt inte när man bara går och går, utan att man ska nånstans.

När jag kom hem fick jag en jättebra tanke - jag ska börja med yoga! Det är ju jättebra för kroppen och själen osv osv osv. Letade på något 50 minuters klipp med övningar för nybörjare.. Hur det gick?
Ja, det gick väl bra till en början. När jag bara hade hinnit sätta mig på golvet i skräddarställning. Eller jag ska inte ljuga, jag satt tillochmed med händerna i såndär Namaste hälsning.
Åh, detta kommer bli så bra för mig och min kropp, min själ och all stress kommer såsmåningom att försvinna! Tänkte jag. Härligt härligt!

Men sen ni. Då var det inte långt ifrån att jag blev så förbaskad att jag höll på att kissa på mig.

Om det är övningar för NYBÖRJARE - N-Y-B-Ö-R-J-A-R-E - hur kan dom räkna med att man kan sitta med benen rakt ner i marken, raklånga, med ryggen spikrak och händerna på sidorna om fläsket. VA?! Jag kan inte sitta med mina ben alldeles raka, det gör ju skitont!!!
Och inte förstår jag det här med andningen heller, dom säger "ta ett djupt andetag och sträck upp ena armen mot solen!" DOM TALADE ALDRIG OM NÄR JAG SKULLE ANDAS UT! Sådär satt jag med armen mot solen (taket) och höll andan tills jag fick en hostattack.

Nåväl. Jag försöker igen. Jag kan ju inte ge upp på en gång, det fattar jag väl. Så jag fortsatte.
Tar mig fram till episoden där man ska stå på AllaFyra, och där kom andra situationen när jag kände hur kisset skulle kunna flöda.
Vadå spänn magen och slappna av i ryggen, eller vafan hon sa. Ska jag spänna magen som att jag är kissnödig eller ska jag spänna den utåt som att jag ska bajsa?! Och hur ska jag kunna slappna av i ryggen samtidigt som jag spänner mig? Och man ska inte svanka. Men jag kan inte stå på allafyra utan att svanka.... Och så ska tårna peka framåt hela tiden. Herregud, inte ens mina fötter pekar framåt när jag går... Hur ska dom då kunna göra det under alla övningar?!

Nej, det här med yoga har jag svårt att förstå. Fast jag vill ju så gärna förstå. För det verkar ju bra. Och fungera. Men det kanske inte fungerar för någon som mig, som får ischias i arselet bara jag tänker på att stå på allafyra.
Nybörjaryoga för mig, det är väl att lära sig att sitta ner. Inte stå som en hund.

 

Ljug. Ljug alltihopa.

Vad ska jag annars sysselsätta min feta, dallriga, klumpiga, överrörliga kropp med?! Hjälp!

 

 

 

Jag borde sova, Eller egentligen är jag inte trött. Såklart. När jag ska sova är jag inte trött, men på dagarna är jag så trött och håglös att jag inte orkar andas ens.

Har varit och köpt massvis med vitaminer, nu ska jag bli pigg! Och fräsch.

 

Är äckligt röksugen. Har varit det hela eftermiddagen, Kanske inte sugen precis, men det känns tomt utan. Konstigt att inte gå ut efter maten osv.

Har bett folk att inte ringa till mig, framförallt inte om dom röker samtidigt. Och jag har bestämt mig för att inte träffa någon förens nästa vecka, både för rökningen och för att jag är sjuk.

 

Hejsvejs då!

 

 

Jag har blivit sjuk. Febrig, hostar upp halva lungorna så katten springer och gömmer sig under sängen, snoret rinner och det kliar så förbannat i både öron och hals. 
Det hade nog varit hur skönt som helst att köra in en blompinne i örat och trycka in den hela vägen ner till halsen. Åh vad jag skulle vilja göra så! Förbaskade kli...

 

För övrigt har jag inte en sådan bra dag idag. Jag har redan igår känningar av att denna dagen inte skulle bli särskilt topnotch. Jag har skrikit åt katten, grinat om förlåtelse när jag såg hur ledset han tittade på mig. Jag har varit nära på att slänga mobilen i väggen för att jag fick 34 sms samtidigt.

Samtidigt som jag gjorde allt detta, satt jag och läste uppgifterna som är dom första som ska göras i Religion 2 som jag ska läsa på distans. Mitt i allt läsande så bara sa jag rakt ut "men herregud - sover jag nu eller är jag vaken!?" det var en så fruktansvärd konstig känsla, surrealistisk. Och den satt kvar länge. Jag visste inte på allvar om jag drömde allt eller om jag var vaken.

 

Jag var ju såklart vaken. Men känslan sitter kvar fortfarande. Som att jag är i dvala.  Varför? Jag kanske håller på att bli galen. ;)

Jag har även hunnit med en promenad imorse, först gick jag med soporna och kollade tvättid i tvättstugan. Sen tog jag ett varv på ungefär 15 minuter. Det var väl ingenting egentligen, fast ändå någonting. :)
Något mer att berätta denna torsdag är att jag skällt ut städskåpet efter noter, "SLUTA KASTA SAKER PÅ MIG DITT ÄCKEL!" skrek jag när det rasade ut både rengöringsmedel och en ljusförpackning. Jag gick och muttrade länge och väl, tyckte att allt var skåpets fel. Men sen insåg jag ju såklart att det är ju faktiskt JAG som har tryckt in allt i det där jäkla skåpet. Så det är ju mitt fel, inte skåpets. Men stolt som man är, har jag inte erkänt det för skåpet än. Får se när jag gör det. :)

Ja... Ni kanske funderar över varför jag är så hetsig? "Har hon inte tagit sin medicin?" 
Jo det har jag. Men jag har slutat röka. Och jag försöker att inte snusa heller. Så jag tar ett nikotintuggummi, men tycker att det blir för äckligt starkt, så jag spottar ut det och får en hostattack. Sen stoppar jag in det igen. Och sådär fortsätter pruceduren.

Men det blir nog bra tillslut. Jag slutar röka för att jag vill må bra, och lukta gott. Och framförallt för att minska förbrukningen av min astmamedicin. Pengarna som "sparas" för att jag inte kommer köpa cigaretter, kommer jag lägga på mina skulder. Så valet att sluta röka, handlar inte om att bara göra det för att... För mig har det blivit mycket större. Och det blir större och viktigare ju mer jag tänker på det. 

Jaja, nu ska jag dricka te och försöka komma på något sätt att komma åt där det kliar i både öron och hals. 
Hörs!