Två månader
Idag är det prick två månader sedan jag var med om något som dom flesta bara läser om i böcker, tidningar och ser på film.
Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunna tro att just JAG skulle uppleva detta, men nu är jag en livserfarenhet rikare.
På dom här två månaderna har jag legat på botten av ett bottenlöst hav, kämpat mig upp till ytan för att hinna ta några andetag.
Idag ligger jag ovanpå vågorna och skvalpar, ibland på en madrass och ibland flyter jag på fläsket. Vissa dagar slår en stor våg över mig och jag får en kallsup, men hostar bort den och fortsätter flyta.
Är det inte lite underligt hur livet kan te sig? För två månader sedan var jag sambo, bodde i min drömlägenhet och hade det relativt bra. Trodde jag.
Två månader senare sitter jag i min nystädade etta i en annan "stad", jag mår bättre än vad jag någonsin gjort. Jag är singel, glad och ser ljust på framtiden, framtiden som tidigare inte har ingivit mig några större förväntningar.
På dessa två månader har jag lärt känna mig själv, jag har insett att jag är starkare än vad jag tror, att jag är modig, snäll och omtänksam. Inte bara mot andra, utan mot mig själv.
Att lämna ett destruktivt förhållande var det vänligaste jag någonsin har kunnat göra för mig själv.
Och jag är glad för det, glad för att jag var tillräckligt modig för att ta steget ut och hoppa från 10an.
För precis så kändes det. "Nu går allt åt helvete." Tänkte jag.
Men allting blev så mycket bättre när jag hade lämnat avsatsen.
Tack för mig!
