det är nu du rivs ner
Likt andra fysiska murar som finns runt om i världen, har även jag byggt upp en mur. Min mur är inte fysisk, den går inte att ta på och den är inte synlig. Men det är inte minst lika verklig.
Under åren som gått har jag byggt på muren, jag har lagt dig stenar i ibland långsam takt och ibland väldigt snabbt. På några år har muren blivit så hög och bred att den är svår att se över.
Idag insåg jag hur mycket jag går miste om på grund av min stora, grå stenmur. Den gör det svårare för mig att ta till mig av fina saker, den gör så att jag ständigt är misstänksam och är beredd på bakslag. Visst, det ligger en del positiva saker mellan dom där stenarna som tillsammans gör en mur, men det gör det också svårt för mig att känna alla fina, bra känslor som jag skulle kunna känna.
Så idag bestämde jag mig för att plocka isär, riva ner.. jag tänker inte vara skyddad bakom en mur längre. Jag tänker inte gömma mig. Tänker inte vara misstänksam och vänta på att något tråkigt ska hända.
Vad tjänar jag på det?
Nej du, grå, fula stenmur. Idag börjar jag plocka ner dig. Jag kommer njuta av ljudet från stenarna som landar på marken.
Jag ger dig ingen chans till försoning - för du ger mig inget gott.
Farväl.
