Tre & fyra år.
Sitter och funderar på var tiden tar vägen, hur jag har spenderat min tid. Känslorna som fyller min kropp när jag tänker på det är både glädje och lite sorg.. Jag har utvecklats enormt, bara på några veckor. Och tänk då på några år.
Imorgon har jag haft körkort i 3 år. Jag minns det fortfarande som att det vore i onsdags jag klarade uppkörningen. Efter att ha klarat teoriprovet på första försöket var jag säker på att jag skulle klara körningen också, men det gjorde jag inte. Fjärde gången gillt blev det. Äntligen fick jag köra bil!
Det var spännande, läskigt och förbannat roligt att kunna låna någons bil och vara ute och köra i timmar.
3 år... Jösses vad tiden går fort!
I veckan har jag och Mia varit vänner i 4 år. När jag tänker på allt som vi har upplevt under dessa år får jag en knut i bröstet och jag känner hur tårarna bränner. Fyra år. Det är det längsta jag har haft en vän någon gång. Och det är inte vilken vän som helst. Min bästa vän.
Mia har sedan dag ett funnits vid min sida, hon har varit den som hjälpt mig att vara modig när jag varit rädd, att vara stark när jag varit svag. Hon har stått vid min sida och lyssnat på mig, hållit min hand, torkat mina tårar, fått mig att skratta. Hon har varit brutalt ärlig när jag har behövt höra sanningen - men hon har aldrig någonsin dömt mig för de beslut jag tagit.
Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om henne, men som inte ger någon rättvisa. Det är svårt att beskriva en människa som berört ens hjärta riktigt på djupet.. Hon måste upplevas <3
I veckan är det även fyra år sedan jag gjorde ett stort misstag som kommer att följa mig för resten av mitt liv. Ett misstag som gett mig djupa sår, mycket ångest och tårar. Men det misstaget gav mig också något vackert, en styrka.
I veckan är det också fyra år och fyra månader sedan vi åkte till Egypten. Där hade jag mina livs roligaste veckor, minnen som aldrig kommer att försvinna.
Kommer jag skriva här nästa år - att fem år har gått? Eller kommer jag att befinna mig någonstans där jag inte kan skriva längre, där jag inte har det behovet?
Om ett år är jag närmare mitt mål än vad jag är idag, och det är så befriande och häftigt att jag tror jag svimmar.
Om ett år.
