Tisdag - jeans & tictacs.
Arbetsdagen börjar lida mot sitt slut, det är skönt! Jag får sådan huvudvärk i den här lokalen och känner mig helt utpumpad på energi just nu. När jag kommer hem ska jag tvätta (hoppas ingen har snott min tvättid som börjar 17 , men jag kommer att vara hemma runt 18tiden...) (Isånafall tjuvtvättar jag inatt!)
Kunde aldrig somna igår, förstår inte vad det är för fel, ligger och försöker på riktigt, länge länge, med insomningstabletter + sömntabletter. Men det går inte. Drygt!
Var lite på viset tidigare idag, kände mig less och irriterad på människor som har en negativ inställning om det mesta, blev deprimerad av att sitta i klassrummet där precis alla satt och suckade & stönade. Det går nog inte ens att förklara hur högt och ofta dom suckade. Det var uuuuuuuuuuuuuuuuuuutdragna suckningar och överdrivet höga stöningar.
Ja, jag förstår - jag vill också vara ledig och ha semester nu när det är fint väder - men det går inte snabbare för att attityden suger. Tvärtom.
Sen började jag fundera på om min medicin inte fungerade idag. Utan medicinen kan jag knappt sitta bredvid människor som andas högt eller smaskar - ni som känner mig vet hur jag blir - men med medicinen funkar det perfekt. Men inte idag!
En som jag satt bredvid andades så högt att jag fick lust att skrika "BEHÖVER DU RESPIRATOR ELLER DIN JÄVLA FLÅSARE!??!" Som tur är har jag lite impulskontroll, så jag satt handen för örat (okej, jag erkänner, det var rätt demostrativt gjort..) och försökte att stå ut. Får rysningar i röven bara jag tänker på hur högt hen andades. Typ lika högt som jag tänker mig att en väldigt överviktig gammal gubbe som har rökt i 40 år gör. Samtidigt som svetten porlar i pannan. På gubben alltså. Inte på mig.
En som jag satt bredvid andades så högt att jag fick lust att skrika "BEHÖVER DU RESPIRATOR ELLER DIN JÄVLA FLÅSARE!??!" Som tur är har jag lite impulskontroll, så jag satt handen för örat (okej, jag erkänner, det var rätt demostrativt gjort..) och försökte att stå ut. Får rysningar i röven bara jag tänker på hur högt hen andades. Typ lika högt som jag tänker mig att en väldigt överviktig gammal gubbe som har rökt i 40 år gör. Samtidigt som svetten porlar i pannan. På gubben alltså. Inte på mig.
På eftermiddagen kom finaste Henrik förbi. Han och hans fina cykel. Fast han är finare såklart. Energin fylldes på av honom och nu känner jag mig rätt redo för en kväll hemma som ska gå till städning (har fortfarande inte städat.......) och tvättning.
Så tack för det lillehjärtat.
Så tack för det lillehjärtat.
Nu är det snart dags att packa ihop och åka hem. Turen hem är värst av allt. När man slutar vill man ju helst komma hem på en gång, men icke, det tar ungefär 50 minuter. På världens trökigaste väg.
Ha en strålande tisdagseftermiddag!
Puss & kram
Kommentarer
Trackback
