http://imthesnok.blogg.se/

Har en önskan att skriva något som inspirerar. Kanske inte någon annan. Kanske mest mig själv. Men orden fastnar inte och jag kommer inte på något smart. Är trött på bergochdalbanor och sprudlande känslor som blir grå moln efter bara ett par timmar. Är trött på ord som bara stannar vid ord, dom blir aldrig handling.

Är trött på att jag hela tiden ska vrida och vända, fundera och krångla till precis allting. Försöker att sluta. Men det är som att försöka sluta bita på naglarna, fingrarna åker upp till munnen så småningom.

 

Jag tror att det kanske kan vara för att jag inte är van med allt detta. Allt det här fina. Jag älskar det. Det gör jag. Det handlar inte om det. Jag tror att det mer handlar om att jag inte vågar släppa taget om den sista stenen. Den ger en trygg känsla i handen. Inte riktigt än. Kanske snart. Imorgon?
Jag försöker att lära mig att inte bara prata om tråkiga saker, att inte lägga fokus och energi på det som gör ont. Att istället sadla om och lägga all energi på allt det fina. Det funkar ganska bra. Ibland.

Nu på eftermiddagen fick jag en liten dipp. Men det är okej. Jag vet ju att jag tar mig ur den. Snart. Jag har lärt mig det nu, att låta mig själv dippa. För snart är jag tillbaka igen. Sprudlande.

 

Kommer jag någonsin att komma över mina rädslor om att bli bortbytt, bortglömd och sviken? Eller kommer det sitta kvar i evigheternas evighet? Jag tror att jag redan är en bra bit på väg. Mina "stalkerfasoner" har inte visat sig på flera månader och jag får inte kramp i hjärtat särskilt ofta. Och om jag får det så är det en bra kramp. Eller vad man ska kalla det.

Folk blir ledsna när jag säger att det snart är höst. Jag blir glad. Jag älskar hösten. Alla färger, alla löv. Det blir okej att sitta inne en hel dag, ingen lyfter på ögonbrynen när man berättar att man sett fyra filmer på en onsdag. Det blir liksom okej.

Mitt enda problem med att hösten snart är här, är att jag måste sy in mina tröjor. Hade en liten modevisning för mig själv för en stund sedan, och det ser inte klokt ut. Och ja, jag är för fattig för att köpa nya kläder.

 

Vilket otroligt onödigt och oinspirerande inlägg. Men jag behövde vädra. Konstiga tankar må hända. Men dom är mina.