jag kommer aldrig att bli någon annan än mig själv
Otaliga gånger försöker jag att lura mig själv, låtsas att jag gått framåt. Att jag inte längre står kvar på samma ställe. Men vem försöker jag lura mest, mig eller dom andra?
Jag har alltid varit den här Zanna. Jag har alltid varit för rädd. Ett fåtal gånger har jag övervunnit min rädsla, men man kan betona ett FÅtal.
Jag försöker hålla upp ett yttre som inte speglar det inre. Ett yttre som inte visar alla rädslor och all panik.
Men jag kan inte låtsas längre, för då hindrar jag mig själv från att vara just det, mig själv.
Jag minns så tydligt att jag var rädd när jag var på ridskolan. Aldrig rädd för hästarna, men rädd för människorna.
Jag var rädd på basketträningarna. Aldrig rädd för bollarna, men rädd för människorna.
Jag är den jag är och det är dags att jag accepterar det.
