Torsdag, Istanbul & städning
Igår kväll åkte jag hem till min vän Monia med en hjärtskål som var fylld med godis, vi åt, pratade och rökte. Hade egentligen tänkt åka hem ganska snabbt, men blev kvar till 22:30 :D
Väl hemma somnade jag, skönt!
Steg upp 8 imorse, är noga med att ta medicinen samma tid varje dag, vill inte ta den senare för då är jag rädd att jag inte ska kunna sova på kvällen.
Idag ska jag städa här hemma, runt 13 kommer det en tjej som ska kolla på lite kläder och sen på eftermiddagen ska jag vara sällskap till Mia som ville till Valbo :)
Måste bara tillägga att allting känns skönt nu. Jag känner mig tillfreds med mig själv, har hittat tillbaka till mig själv och med hjälp av medicinen och underbara personer i min närhet går jag hela tiden två steg i rätt riktning.
Jag känner mig inspirerad av livet enkelt!
Ett hett tips till dom som läser min blogg, som kanske själv kämpar och har kämpat länge - låt det kännas hopplöst! Försök inte att styra dina känslor, låt dig vara arg, förtvivlad, ledsen... För det är du då börjar läkningsprocessen.
Jag fick lära mig själv, hur jag skulle hantera den smärta jag kände inombords, jag har inte fått någon hjälp av någon psykolog, inte av någon läkare (trots att jag så fruktansvärt många gånger har sökt hjälp!)
Jag har blivit runtskickad, inte fått några svar på mina frågor, ingen har sett mig.
Genom att gå igenom allt detta har jag vuxit som individ, jag har lärt mig att hantera min psykiska smärta på ett helt annat sätt en tidigare och tack vare stöttande familj och vänner har jag gått ur det starkare än någonsin!
Jag vet att min resa långt ifrån är över, men jag vet också att den börjar närma sitt slut mer och mer.
Jag vill bara säga till er att DET BLIR BÄTTRE! Allting kommer inte alltid att kännas såhär, du kommer att klara det.
För som min kloke vän Sandra alltid har sagt till mig när jag har mått som värst "man får aldrig mer än vad man kan klara av!"
Och det är så sant!
Tänk på dig själv, sätt dig själv i första hand. Du är den person dom ska leva med dig själv för resten av ditt liv, det är dags att du börjar tycka om dig själv och hjälpa dig själv.
Jag tänker inte önska lycka till, för det behövs inte. Istället tänker jag erbjuda er att om ni vill, kontakta mig på vilket vis som helst, så kanske jag kan vara en ledande hand genom processen.
Jag har ingen utbildning, men... Jag har en stor erfarenhet och jag lyssnar,
Ofta är det precis det som behövs, någon som lyssnar.
Så, ha en fin torsdag och starta läkningsprocessen :) <3
