..
Utan att på något vis avslöja vad det handlar om, känner jag att jag måste skriva av mig. Min blogg är mitt sätt att uttrycka mina känslor och tankar. Och detta inlägg kommer att handla precis om det.
Jag kommer inte att berätta för någon vad det är som har hänt och kommer att hända, dom som vet om det är dom som behöver veta. Så det tjänar ingenting till att på något vis fråga mig, för du kommer inte få ett svar.
Hoppas detta kan respekteras och sen får ni välja själva om ni vill fortsätta läsa eller ej. Som sagt, jag skriver här för att det är mitt sätt att uttrycka MINA känslor.
Jag kommer inte att berätta för någon vad det är som har hänt och kommer att hända, dom som vet om det är dom som behöver veta. Så det tjänar ingenting till att på något vis fråga mig, för du kommer inte få ett svar.
Hoppas detta kan respekteras och sen får ni välja själva om ni vill fortsätta läsa eller ej. Som sagt, jag skriver här för att det är mitt sätt att uttrycka MINA känslor.
Telefonsamtal. Handsvett. Jag blir nervös, skakar. Rösten fastnar någonstans mellan lungorna och halsen. Magen knyter sig och jag känner mig förvirrad.
Jag förstår inte vad det är som händer, vad som kommer att hända?
Jag hänger inte med. Vill bara att det ska få ett slut. Nu. På en gång.
Jag har aldrig kännt mig så ensam med mina tankar, aldrig upplevt riktig oro. Förns nu.
Jag kan inte hantera detta, vet inte var jag ska ta vägen..
Jag kan inte hantera detta, vet inte var jag ska ta vägen..
Att behöva vänta i 8 dagar för att få ett svar tär på mig, inombords.
Om man vet till 100 % att man inte har gjort något, borde man kanske vara lugn. Men det är svårt att vara det. Jag är livrädd för vad som ska hända. Hela min framtid har satts på spel. Framtiden står liksom på kanten av ett högt berg och vinglar. Och just nu finns det ingenting jag kan göra för att hålla balansen.
Jag har gjort fel mot personer förr, men aldrig något som detta. Det skulle aldrig falla mig in. Visst, jag har ljugit för dom i min närhet och lovat på hedersord att jag talar sanning, och sedan har jag inte gjort det iallafall.
Men denna gång, jag kan svära på mitt liv, på alla i min närhets liv, jag har inte gjort något. Men det verkar inte spela någon roll?
Hur mycket ska man behöva hantera här i livet?
Hur mycket ska man behöva hantera här i livet?
Jag är knappt vuxen, bara 22 år, och redan har så mycket hänt i mitt liv som vissa människor bara läser om i böcker och ser på filmer. Jag vet inte hur jag ska ta mig vidare från det här?
Jag tror inte på kharma, för varför skulle detta hända mig när jag aldrig har gjort något liknande mot någon förr?
Jag känner mig så sjukt frustrerad. Är förbannad och ledsen.
Jag tror inte på kharma, för varför skulle detta hända mig när jag aldrig har gjort något liknande mot någon förr?
Jag känner mig så sjukt frustrerad. Är förbannad och ledsen.
Vad kommer att hända med mig? Kommer jag att klara mig igenom detta? Kommer vi att klara oss igenom detta?
Varför händer allt detta? När ska det vara slut på alla tråkigheter?
Jag förstår inte ...... Känner mig lemlästad. Hjärtat slår fortfarande, men långsamt. Jag vill inte det här. Jag vill bara leva ett lugnt och harmoniskt liv, inte behöva hantera sånahär stora saker!
Jag vet att det inte var längesedan jag skrev man får aldrig mer än vad man klarar av, men jag måste nog motsäga det just nu. För detta klarar jag inte av.
Varför händer allt detta? När ska det vara slut på alla tråkigheter?
Jag förstår inte ...... Känner mig lemlästad. Hjärtat slår fortfarande, men långsamt. Jag vill inte det här. Jag vill bara leva ett lugnt och harmoniskt liv, inte behöva hantera sånahär stora saker!
Jag vet att det inte var längesedan jag skrev man får aldrig mer än vad man klarar av, men jag måste nog motsäga det just nu. För detta klarar jag inte av.
Hur stark ska man behöva vara? 22 år gammal och behöver vara med om något sånthär, det är orättvist! Hur kommer det då att se ut när jag är 32?!
Envis som jag är kommer jag inte att ge upp, aldrig att jag gör det, men just nu i denna minut, känner jag för att lägga mig ner på golvet och skrika att jag hatar universum!
Vad fan är det som händer?!
Vad har vi gjort för att förtjäna det här? Vad har jag gjort för fel??
Jag har INTE gjort någonting, och ändå blir jag drabbad.
Envis som jag är kommer jag inte att ge upp, aldrig att jag gör det, men just nu i denna minut, känner jag för att lägga mig ner på golvet och skrika att jag hatar universum!
Vad fan är det som händer?!
Vad har vi gjort för att förtjäna det här? Vad har jag gjort för fel??
Jag har INTE gjort någonting, och ändå blir jag drabbad.
Behöver hjälp med att samla alla pusselbitar, måste ta mig igenom detta. Men hur ska man veta att man kommer gå ur detta som en segrare, när det just nu känns som att allt talar emot det?
Jag försöker att vara stark, inte ta det till mig, men det är så svårt.
Nu ska jag göra något helt annat. Måste försöka bryta tankarna. Det här går inte, då blir jag galen.
Kommentarer
Trackback
