.
Fortfarande inte en skymt från Fisen. Börjar tappa hoppet om att han kommer tillbaka faktiskt :(
Vill bara att han ska komma hem, tjusa lite och äta. Se att han hittar hem liksom.
Känner mig så jävla nere, vet liksom inte vad jag ska göra för att fördriva tiden :/ skulle vilja att Putte kom hit, men det går inte..
Alla säger "han kommer tillbaka snart." Men ingen känner honom, ingen vet hur han funkar.. Jag vet att folk säger så för att vara snälla men just nu funkar det inte.
Mamma säger att jag inte ska deppa ihop, och det vill jag inte heller, men det här var liksom det sista jag behövde just nu. Är det konstigt att jag ständigt tappar tron om en finare framtid? När jag för varje gång släpper all ångest och vågar andas ut för en stund - då sker något tråkigt.
Jag är så fruktansvärt trött på att hela tiden bli motarbetad, jag försöker att tänka positivt, försöker med all kraft att bara dra till mig positivitet - men det fungerar inte riktigt.
Det känns allvarligt som att jag ger upp snart, att jag tänker bli förtidspensionerad och en sur gammal 22 årig tant. Japp, så känns det idag.
Jag skulle ge allt jag har just nu för att Fisen skulle komma hem!
Tack och bock för idag. Skitdag!
