Mina framtida barn
Funderingar angående framtiden.. Eftersom vart tionde barn i Sverige föds med en hjärnåkomma, min älskade pojkvän har epilepsi & min mamma har haft det, då borde alltså vårt barn/våra barn ha större risk att få det?
Borde inte jag/vi då redan nu bli månadsgivare till hjärnforskning?
Kommer våra barn få "extra mycket" epilepsi eller kommer det att vara som Patriks? (ungefär anfall var 4-5 månad, vissa gånger oftare & mer sällan.)
Eftersom jag är "frisk", läggs det med i ekvationen då?
Hmm.. Kommer vi ens att våga skaffa barn?
Vårt barn kanske får gå runt med hjälm hela livet, eller får åka rullstol?
Oavsett så vet jag att kärleken kommer vara oändlig, men jag kan inte rå för alla funderingar..
Är det någon som läser min blogg som har en partner & nära släkt med hjärnsjukdomar, hur har det gått för era barn?
ja love är ju utvecklingsstörd, men Tuva blev ju frisk för det ;) HAHAHHA :)
