Hyckleri..
Jag är en sån jävla hycklare. Jag är som den eviga singeln som ger relationsråd, den feta människan som ger träningstips.
Jag lever verkligen inte som jag lär.
Hade det som hänt mig, hänt någon annan, så hade jag sagt "gå, gå vidare. Ge dig av. Varför ska du stanna när du blivit illa behandlad allt för många gånger nu?"
Men jag står kvar. Jag är för rädd. Jag är rädd för att vara ensam, trots att jag VET att det inte är farligt. Jag har ju gjort det förr.
Jag är rädd för att DU ska bli ensam. Vem ska ta hand om dig?
Men herreminjävlaGUD!!! VEM SKA TA HAND OM MIG DÅ?! Vem ska trösta mig?!? Varför ska jag stå kvar?! Varför ska jag bli behandlad såhär???? Utnyttjad, spottad på, runtkastad som en jävla trasdocka!!?
Jag är ingen trasdocka! Jag vill inte bli spottad på! Jag är värd mycket mer än att bli utnyttjad!!
Frågan jag ställer mig är - varför? Varför varför varför varför varför varför varför varför varför varför????
Jag har inget vettigt svar. Jag har ingen jävla aning.
Jag går och sätter mig ner, tänker att "jag kanske ska bli troende, då kanske något bra kommer hända? Om jag ber tillräckligt länge och hårt, då kanske jag får det liv jag önskar så hemskt! Om jag ber tillräckligt länge och hårt, då kanske jag blir lycklig, då kanske kärleken blomstrar och alla bekymmer är borta. Mensvärk och huvudvärk, epilepsi och fattigdom spelar mig ingen roll - bara jag skulle kunna få känna mig tillfreds med vardagen. Att någon älskar mig. Att någon älskar mig precis lika mycket tillbaka så som jag älskar den... Är det för mycket begärt Gud? Varför händer allt detta mig?
Jag vill så gärna. Önskar så gärna. Jag ber att allting ska bli bra. Kännas bra. Att jag skulle kunna få känna mig tillfreds. Amen"
Jag vet inte vem jag är längre. För jag har krossat alla principer jag någonsin haft. Jag har tappat bort mig själv. Jag vet inte vem jag är längre.....
Käre gode Gud, Alah, Buddah, ge mig styrka att gå igenom detta helvete en gång till. Eller ge mig åtminstone ett tecken på att jag går i rätt riktning.
