ensam.
senast idag pratade jag om det, utan någon vidare respons.
nu ligger jag här och känner mig ensam. jag har ont i magen och känner mig rent av bortglömd. det är lite halvsynd om mig.
jag tycker att vi verkar stå stilla. som att vi inte kommer någon vart. varken som individer eller tillsammans.
det känns ungefär som att jag blir bajsnödig när jag tänker på det. en skräckblandad förtjusning som infinner sig i min kropp.
undra om du känner likadant. vi kanske är synkroniserade med varandra?
jag vill ha ett fräscht förhållande som inte hamnar i glömska bland frosten.
jag är kär i dig.
Kommentarer
Trackback
