http://imthesnok.blogg.se/

Jag kommer alltid att vara halv.
Aldrig att växa mig hel igen.
Såren är allt för djupa och svåra att få sårskorpor på.
Varje gång en tendens till skorpa kommer fram - river du upp även den.

Smärtan i hjärtat tar över för var dag som går.
Snart är jag bara ett skal kvar, medan min själ försvann för längesedan..
Jag önskar att du kunde se mig, höra mig.
Men istället tittar du bort och stänger av.

Magen hugger. Huvudet snurrar och pulsen slår långsamt innanför mitt skinn.
Hur länge orkar man vara stark? Hur länge klarar kroppen av att bära upp något som är så tungt att bära?
Det finns inga ord till det jag känner.

Avsmak, hat, sinnessjukhet.
Jag känner mig ensam.
Ensam i allt kaos.
Det finns inte längre någon hjälpande hand, inte längre någon som tar emot.
Alla har lämnat, försvunnit för flera år sen. Flera tittar, men ingen ser.

Jag önskar att någon kunde väcka mig från denna mardröm.
Om det är så att jag har skapat detta liv genom tankar och handlingar så ångrar jag allt jag någonsin har tänkt och gjort.
Jag önskar inte min värsta fiende denna smärta.