Ensamhet & ångest
Skönt att vara ensam en stund? Nej!
Genast börjar alla jäkla tankar virrvla runt i hjärnan och det känns som jag ska bli galen. Om jag inte redan är det... Det känns som att mina "demoner" börjar leta sig tillbaka, vågar inte vända mig om, känns som att någon ska stå där, vågar knappt dammsuga för då hör jag röster. Känner mig konstant iakttagen.... Inte så jäkla kul.
Sugen på pizza är jag också, fet som man är. Men allvarligt talat - jag orkar inte lägga ner energi på det.
Det ända som är jobbigt med att vara tjock är att jag tror att Patrik inte tycker att jag är attraktiv, men så får vi hoppas att det inte är.
Han har ju faktisk blivit en knubbis han med ;)
Nej... Vad ska man göra?
Jag vill åka till Västerås. Träffa min underbara älskade Sandra och må bra.
Men nej, jag blir kvar här i Sandviken ja.
Hellre det än Ockelbo iallafall, usch. Idiotiska människor som är trångsynta och rädda för förändring klarar jag mig utan!
Adjöken.
