http://imthesnok.blogg.se/

Jag ångrar min status på Facebook som jag skrev igår. Jag tackade Gud för att han gör var dag innehållsrik....
Imorse ringde min farmor till jobbet, jag svarade som jag alltid gör när jag ser att det är hon, men hon kunde inte prata.. Ur henne kom bara sluddringar och konstiga ljud - på ett ungefär som Patrik låter när han får anfall.

Jag försökte få henne att prata, förstod ingenting. Rusade med telefonen till mamma som försökte att förstå något.
Snabbt fick jag ringa till pappa som åkte sjukt fort från jädraås, samtidigt som mamma tog min bil för att åka till farmor. Jag ringde då till 112 och berättade vad som hänt och dom skickade en ambulans.

Min lilla farmor hade fått en hjärnblödning, hon kunde inte andas och det var det hon tänkte säga till oss - men ur henne kom ju inga ord :(

Nu ligger hon på sjukhuset i Gävle. Dom trodde först att dom inte skulle kunna rädda hennes hjärna, men seglivad som vårt släkte är - så blev farmor lite piggare och kan nu prata en aning.
Min starka farmor, som nog inte själv vet om hur stark hon är!
Plus att dom såg på EKG att hon haft hjärtinfarkt tidigare under våren.

När något sådan här inträffar inser man hur otroligt viktigt det är att ta vara på tiden man har med varandra. Låt småsaker bero och njuta av den tid som finns.
Det är nu man inser hur mycket man verkligen älskar varandra och man blir så rädd och känner sig så liten.

Jag hoppas att ni som läser min blogg tar vara på tiden ni har på jorden. Lev var dag som att den vore den sista - uppskatta trädens sus och vårens grönska. Omfamna vintern när den kommer och le åt de färgade löven på hösten.
Jag älskar er alla!