Vila i frid
Älskade vän, jag vet att du inte lever längre. Det gör ont. Fruktansvärt ont. Vi hade så kul du och jag. Alla sjuka historier, alla mysiga kvällar, alla telefonsamtal som varade ända in på morgontimmarna. Jag älskade dig. Jag älskar dig fortfarande. Det gör ont i mig. Ont att jag inte fått veta, inte fått höra din röst. Men jag vet att du är här och tittar till mig, kanske pratar med mig när jag sover. Tack för att jag fick lära känna dig, träffa dig och att du fanns där för mig. Du har gjort saker för mig som ingen annan någonsin kommer att göra. Du var bäst, är bäst. Jag saknar dig. Jag är så bitter.. Snart har det gått 1 1/2 år sedan vi sist hördes av. Varför?! Varför har jag inget fått veta? Jag blir så arg. Besviken. Men min kärlek övervinner dom dumma känslorna. Tack för att du var en sol. Nu är du en stjärna..
