http://imthesnok.blogg.se/

Jag känner mig så nostalgisk. Läste igenom min gamla blogg och blev så glad - fy fan vad kul jag har haft i mitt liv!

År 2009 kommer för evigt att vara det allra mest omtummlande, spännande och mest innehållsrika året i mitt liv.

Helt fantastiskt!

 

Jag mötte så mycket fina människor, fick nya vänner, upptäckte saker med mig själv. Skrattade som aldrig förr, grät som aldrig förr och var i ett sådant behov av bekräftelse att en fullgubbe på gatan skulle fått omkull mig.

Men vad jag njöt - jag njöt av livet, varenda liten detajl!

Och vad jag trodde att jag var kär. Jag "blev" kär i varenda en. Tjej som kille. Jag älskade alla.

Och var naiv jag var. Jag trodde bra om allt och alla - därav alla tusentals tårar som rullade från min kind.

 

Jag sårade, blev sårad. Jag skrek, dansade och drack. Jag var glad. Jag var lycklig.

Jag saknar allt det där.

Jag saknar att prata i telefon i timmar med Christian... Diskutera saker som bara vi förstod. Saknar att smsa med Johan, bli pirrig och magen och tro att han kanske någon dag skulle bli kär i mig.

Saknar att få samtal från Henrik, då han skvallrade om allt Johan hade sagt.

Saknar att åka bil med Carro, lyssna på Tidernas Bästa Rock och äta donkenmat på parkeringen.

Saknar att spela Sims hemma hos Melles mamma, sitta nätterna igenom i en varsin fotölj och prata.

Jag saknar Madde.. Jag saknar Kim & Tobias så min mage dras ihop..

 

Jag älskar er alla. Från botten av mitt hjärta.

Jag älskar alla minnen.

Alla minnen som alltid kommer att finnas i hjärtat, i själen. Men som aldrig kommer att kunna få plats på papper.

 

Och vad jag saknar Magnus. Ömtåliga snälla Magnus. Han som hade solen i hjärtat och stjärnor i ögonen.
Han som brydde sig, som var förälskad.

Han som jag sprakade på.

 

Och Klam-Jocke. Vilken stjärna.

Och Jens!!!

Sandra & Jens.. Fy vad jag saknar er.

 

Åååååååh.

Jag längtar tillbaka efter Millencollin spelningen och jag & Melle åkte på bakluckan på Sunos bil. Mitt i december. Iskallt, men fyllt med värme.

 

Jag träffade min man år 2009. Min andra halva. Han som gjorde min hel.

Han som lagade mig.

Han som gav mig bekräftelsen jag saknat i så många år.

Han som inte var rädd för mitt självdestruktiva jag.

Patrik <3