http://imthesnok.blogg.se/

.

Jag har börjat att tvivla på mig själv. Vågar inte riktigt släppa taget.

Vad är det du inte vågar släppa taget om undrar du.... Det är allt det negativa, all oro, all ångest.

 

Att ha mått dåligt i så många år, att ha varit deprimerad, haft ångest och självmordstankar, till att börja må bra, att såren börjar få fina tunna sårskorpor, det är lite jobbigt.

Det borde vara skönt. Och det är det, också.

Men samtidigt måste jag finna en ny identitet. Jag måste finna mig själv i allt det glada, det bubbliga och det rosiga. Kvar måste jag lämna det svarta, onda, mörka.. Och det skrämmer mig lite.

Jag kommer ofta på mig själv mitt i ett skratt - men.. vad gör jag? varför är jag glad?

 

Kanske är det lättare att må dåligt? Kanske är det svårare att erkänna för sig själv att man får vara glad, det är okej att må bra.

Jag försöker att lära mig, försöker att gå vidare.

 

Och vet ni.. Jag är på god väg att lyckas!

 

Vet du vännen att du kommer att lyckas men det kommer att ta tid och förmodligen kommer du att halka bakåt några gånger men då kommer vi i din familj att stå bakom dig och stötta. Härliga unge, puss

<3