Slak
Jag är inte lat. Jag är sjuk.
Jag är psykiskt sjuk som tydligen gör mig sjuk fysiskt.
Jag är inte lat. Jag är inte slak.
Jag gör allt jag förmår mig att klara av, jag står på benen längre än vad jag gjort tidigare i mitt liv, jag ler i 8 timmar i sträck och jag försöker att alltid vara trevlig.
Trots att tårarna bränner bakom ögonlocken, när benen skakar och huvudet dunkar.
Jag har verkligen svårt att anpassa mig efter mitt "nya" liv.
Att vara pigg och allert på jobbet och att sedan komma hem och försöka hålla sig vaken och vara lila glad och trevlig då.
Jag har så svårt att anpassa mig, vänja mig och tycka att det är roligt.
Jag uppskattar verkligen att jag har fått ett jobb, men det känns som att jag inte gör någonting bra, någonting som duger.
Går en kaka sönder, brister hela jag.
Kanske måste jag försöka bygga upp mitt självförtroende och min självkänsla?
Kanske måste jag bits ihop ännu mer tills de öppna såren har fått en skorpa?
Jag är inte lat.
