Ont i både hjärta & själ
Jag som brukar vara så bra med ord, kan inte längre formulera fungerande meningar.
Jag som brukar ha så lätt att borsta av knäna och fortsätta gå framåt, står nu kvar på knä - mitt i skiten.
Jag ger upp, tänker inte låtsas vara något jag inte är.
Just nu mår jag jättedåligt, jag vet inte varför, men är nere i en djup svacka som verkar oändligt svår att ta sig ur.. Jag sitter/ligger mest och kollar in i väggen, vill inte vara bland folk och har inget vettigt att säga. Jag glömmer bort att svara på tilltal & jag vill helst vara ifred - samtidigt som jag suktar efter närhet..
Ingenting i mitt liv har hänt som kunde ha framkallat detta, det har väl bara kommit som ett brev på posten antar jag.
Men jag blir inte förvånad, så många gånger förr som jag har varit här nere. Men det var ett tag sedan nu - så det blev lite av en chock.
Jag fortsätter kanske med kryptiska inlägg framöver, då skrift är något som får mig att släppa ångesten en aning.
