http://imthesnok.blogg.se/

Jaha tänker ni, nu är hon irriterad igen..
Äsch, jag är bara lite fundersam egentligen & en bit avundsjuk.

Det är så att en av mina gamla, dejter (?) har fått barn. En jättesöt liten flicka. Men alltså. Det är så perfekt!
Bebisen är bedårande (svårt för små stubbar att inte vara det :)), alla bebisens kläder är gudomliga, tror inte ens att det kommer kräks på dom, babykammaren är som tagen ur en inredningstidning för rika & föräldrarna är sådär snuskigt nykära.

Jo, jag är visst glad för deras skull. Jätteglad, på riktigt.
Men det som gör mig frustrerad är att när jag får barn kommer kläderna säkerligen vara dränkta spyor, babykammare kommer inte ens att existera - här kommer bebisen att få sova mellan valkarna på mig & blöjan kommer bytas på köksbänken, alternativt tvättmaskinen.
Själva bebisen kommer såklart att vara perfekt - rosenskimmrande & inte alls särskilt högljudd.
Förhoppningsvis kommer jag & Patrik vara nykära, gulliga föräldrar som turas om med blöjbyten (fast det redan är förbestämt i mitt huvud att han tar bajsblöjorna!) ..

Nej, jag är inte gravid, planerar heller inte att bli det. Men jag bara undrar - är det verkligen helt perfekt i deras liv eller är det bara en fasad?

(PS! Jag lovar att om ni hade sett babykammaren så hade ni börjat gråta! Den är ljusbeige med en HEMMAGJORD mobil ovanför sängen (i färgerna beige & gammelrosa) dom har inte en byrå till kläderna, nej nej, dom HÄNGER upp kläderna på en klädstång som helt otroligt hänger SNYGGT framför en vägg, det finns några små blommor i fönstren, hyllor på väggarna där det står några böcker lutade, typ Coola Pappor, eller vad nu en hette...... Är det okej att bli frustrerad?!)

PS2!!!! Plus att ungen BARA har klänningar, (såklart strumpbyxor & annat också) tjocka som tunna klänningar, i gammeldags ton på både färg & form. Bebisen är 1 månad gammal & har redan en garderob inför vintern - i KLÄNNINGAR!

:)