Svartsjuka & saknad
Mitt hjärta blir svart. Det svartnar framför ögonen och i öronen skjuts det blixtrar.
Den värsta känslan jag vet är svartsjuka. Jag blir galen!
Jag vet att jag kanske inte behöver vara svartsjuk, men efter allt som har hänt i tidigare förhållanden samt detta så är det svårt att inte reagera.
Samtidigt gör det mest ont att du aldrig står på min sida. Oavsett vad det handlar om så väljer du ett annat parti.
I sådana här stunder funderar jag mycket på varför du är med mig. Vad får du ut av det?
Jag får ut massor iallafall - glädje, skratt, passion.
Men duger jag?
Är jag inte alldeles för fet för att älskas? Duschar jag kanske för sällan? Är det äckligt när jag har eksem på våren?
Mina morgon fisar, stör dom dig?
Jag är säker på två saker -
Jag kommer aldrig att ändra på mig för någon annan, och jag kommer aldrig att sluta fisa, för då får jag sådan hemsk magknip.
Förutom alla dessa irriterande känslor så mår jag bra. Jag har precis landat i lägenheten, funderar på att göra som vanligt och inte göra någonting idag.
Kanske ska prova yoga? Äh.
Skit ner er.
Förresten! Dessa känslor påminner mig sjukt mycket om när Chrille åkte till Spanien & jag var fruktansvärt kär.
Oh, viken tragedi! Jag var så ledsen.
