Ockelbo
Jag vet, jag vet.
Man ska vara stolt över den man är och var man kommer ifrån. Men... jag har faktiskt svårt, väldigt svårt, att vara stolt över att komma från Ockelbo.
Landskapet och naturen är helt fantastisk, det säger jag ingenting om, men det är människorna. Miljön kring människorna. Den skrämmer mig.
När jag var 12-13 år, förstod jag inte vad folk utifrån menade när de pratade om att Ockelbobor var speciella, att de var konstiga och bönder.
Jag tänkte "men skit på er! Vi är ju klockrena, vad är det för skillnad på oss mot för er?"
Nu förstår jag.
När jag var 15, skulle fylla 16, flyttade jag hemifrån till Sandviken.
Jag var skiträdd! I Sandviken fanns det ju ett riktigt "fram" och massor av invandrare. Plus att jag flyttade till norrsätra - ett ställe som man faktiskt hade hört talas om tidigare! Man hade hört att det bara bodde utlänningar där osv.
Men jag stortrivdes! Jag riktigt älskade det.
MEN, det finns alltid ett MEN, när jag kom tillbaka till Ockelbo för att hälsa på mina föräldrar och så, så hejade inte folk på mig längre. De synade mig upp och ner, vissa fnös, sedan gick de vidare.
Ingen log, ingen frågade hur det var...
Fortfarande, 6 år senare, är det EXAKT samma sak.
Om jag är inne på Ica Ugglebo och handlar och möter en gammal klasskamrat, tittar denne på mig och går, detta trots att jag säger hej och ler.
Lokalpatriotism i all ära - men snälla älskade trångsynta Ockelbobor, öppna ögonen och INSE att det finns platser bortom denna håla.
Våga vara öppen för förändring och snälla, ALLA med piercingar, tatueringar, uttöjningar & färgat hår är INTE punkare.
Tack för mig.
Puss
Hahaha, Ockelbo alltså.....
Är det fel att vara punkare? För övrigt bra skrivet som vanligt.
