this too shall pass.
känner mig två delad som aldrig förr.
är sårad så hjärtat gråter istårar. är så arg så jag är bedövad.
jag vill bara veta konkret vad det är jag känner. vill jag vara med honom eller inte?
kommer jag någonsin att kunna tro på det han säger? jag menar inte lita på, men tro på.
det är varken schysst mot mig eller honom att fortsätta träffas om jag känner mig tveksam på allt detta.
men varför ska jag tänka på honom när han uppenbarligen inte tänkte på mig?
jag gör just nu det som jag hatar när folk gör. hänger ut någon annan på sin blogg. men jag måste ventilera.
jag undrar bara hur man kan säga att man älskar någon och är kär i personen, för att sedan sparka den i ansiktet? ja, det hade fan varit bättre med en smäll på käften alltså. för då försvinner smärtan efter ett tag. tro mig, jag vet.
men nu kommer de här infekterade såren i min själ att finnas - ja kanske för evigt?
jag trodde att vi var vuxna människor som älskade varandra och ville vara med varandra för alltid, men jag har gått och blivit lurad. en annan sak om vi var 12 år och detta hände. men i detta fall är vi 20 och 28.
eller nej föresten, det är inte okej om man är 12 heller. kärlek är kärlek, oavsett ålder.
om fyra dagar flyttar jag.
jag längtar - vill att tiden ska rusa iväg, samtidigt som jag vill att tiden ska stå still. för jag är ganska skiträdd för att "gå vidare" faktiskt. fast man kanske inte kan kalla det att gå vidare eller?
nej.. dessa funderingar kommer jag väl aldrig att få ett svar på. och det går inte att följa hjärtat heller, då hjärtat säger olika saker varje femte minut.
är sårad så hjärtat gråter istårar. är så arg så jag är bedövad.
jag vill bara veta konkret vad det är jag känner. vill jag vara med honom eller inte?
kommer jag någonsin att kunna tro på det han säger? jag menar inte lita på, men tro på.
det är varken schysst mot mig eller honom att fortsätta träffas om jag känner mig tveksam på allt detta.
men varför ska jag tänka på honom när han uppenbarligen inte tänkte på mig?
jag gör just nu det som jag hatar när folk gör. hänger ut någon annan på sin blogg. men jag måste ventilera.
jag undrar bara hur man kan säga att man älskar någon och är kär i personen, för att sedan sparka den i ansiktet? ja, det hade fan varit bättre med en smäll på käften alltså. för då försvinner smärtan efter ett tag. tro mig, jag vet.
men nu kommer de här infekterade såren i min själ att finnas - ja kanske för evigt?
jag trodde att vi var vuxna människor som älskade varandra och ville vara med varandra för alltid, men jag har gått och blivit lurad. en annan sak om vi var 12 år och detta hände. men i detta fall är vi 20 och 28.
eller nej föresten, det är inte okej om man är 12 heller. kärlek är kärlek, oavsett ålder.
om fyra dagar flyttar jag.
jag längtar - vill att tiden ska rusa iväg, samtidigt som jag vill att tiden ska stå still. för jag är ganska skiträdd för att "gå vidare" faktiskt. fast man kanske inte kan kalla det att gå vidare eller?
nej.. dessa funderingar kommer jag väl aldrig att få ett svar på. och det går inte att följa hjärtat heller, då hjärtat säger olika saker varje femte minut.
Kommentarer
Trackback
