http://imthesnok.blogg.se/

Har varit hos mamma och pappa sedan i måndags nu. Om man räknar bort att jag åkte hem i onsdags eftermiddag och sov en natt hemma.
Är hemma nu också. Relativt skönt.
Har spelat bingolotto men vann inget.
Blivit fetare också, för har ätit chips.

Nu skulle jag sova men alla tankar tog över så jag gav upp.
Jag försöker att stänga av det - varje dag. Men jag antar att det har kommit till en gräns.
Förr hade jag sagt att jag har låtsas varje dag, låtsas att allt är okej, fast det kan jag inte säga längre. För jag har nog inte låtsas, jag har nog helt enkelt haft för mycket att göra för att tänka på det.
Men nu såhär på kvällen när jag inte har haft några måsten, så kommer alla dessa onödiga tankar. Tankar som jag vrider och vänder på, vänder ut och in, tänker baklänges och framlänges.
Men det hjälper inte. Det gör lika ont iallafall.

Tankar om att bli sårad, sparkad på och rent ut sagt utnyttjad.
Tankar om hämnd, förbannelse och förnekelse.
För ärligt talat lever jag i förnekelse. In denial.
Men hur ska man våga gräva sig ur denna förnekelse? Våga ransaka sig själv och bryta ett mönster? När det nya är så skrämmande och otäckt att graven verkar mer inbjudande?
Jag vet inte. Men det jag vet är att jag inte får några svar på detta inatt heller, så därför går jag och sover.