http://imthesnok.blogg.se/

ibland undrar jag vad folk tänker med. tror dom att jag klarar av allt? att jag orkar med allas problem dagligen, att jag klarar av att få min energi snodd av tjuvar, att jag orkar städa, laga mat, diska, tvätta och samtidigt plugga och handskas med mina egna problem?
jag vet inte varför ni har fått för er att jag är någon form av psykolog - för det är jag inte.
jag är en deprimerad, ångestfylld liten människa, visst jag har ett stort hjärta antar jag, men om jag inte klarar av mina egna bekymmer och mitt egna karusellliknande mående - hur ska jag då klara av att bära på ert?

det gör ont i hjärtat på mig när jag faktiskt inser hur lite ni tycker om mig. ni utnyttjar, sparkar och slår. allt för att ni ska komma någonstans i livet - ni stannar aldrig upp för att se att mina ögon är fyllda med tårar, ni stannar inte upp för att ta min hand och bara lyssna på mina problem när jag behöver prata.

jag klarar inte av allting. jag vill bli sjukskriven från att ställa upp jämt - jag vill att någon ska ställa upp på mig... på riktigt. inte bara säga "jag finns alltid här" för det är, på ren arabiska -  هراء            !!!


jag lägger av nu, stänger av och vill inte mer.
när ni vill ha något mer från mig - erbjud er själva för en gångs skull att finnas där för mig.
jag har också känslor??