bohemian rhapsody
jag saknar dig.
jag är så fruktansvärt rädd att glömma dig - fast innerst inne vet jag att jag aldrig någonsin kommer att göra det. du kommer för alltid att ha den största platsen i mitt hjärta.
jag tänker på dig varje dag, jag vet att du är hemma med oss, bara det att vi inte ser dig.
ibland blir jag rädd för att jag har inbillat mig allting. att du aldrig fanns, trots att det var så starkt jag kände för dig. och att jag kanske inbillat mig hur mycket du kände för mig. fast sen kommer jag ihåg hur mycket kärlek du gav mig, gav oss.
jag känner allt för dig. all kärlek och all tomhet. kärleken kommer aldrig att försvinna - det kan jag säga med en säkerhet som jag inte kan säga om något annat i hela världen. jag kommer alltid att älska dig, oavsett hur lång tid det har gått sedan jag sist såg dig. men tomheten, den kanske försvinner om ett tag, då när jag vågar släppa dig lite mer .... för just nu gör det lika ont som dagen jag fick samtalet.
jag har fortfarande samma tomma känsla i kroppen och hjärtat. jag kan fortfarande komma på mig själv med att sitta och tänka "snart kommer lilleman hem", och sen när jag inser att du aldrig mer kommer att göra det så brister allting. idag är en sådan dag. en dag när jag gått och väntat och längtat hela dagen och sen kommit ihåg - och det är som att få en fet smäll på käften!
mina tårar har frusit till is när det gäller andra saker. jag kan inte gråta längre, inte en droppe kommer det. men när jag tänker på dig, min älskade prins - då forsar tårarna ... jag skulle göra vad som helst för att du skulle komma tillbaka till mig.
åååååååh , varför fattar ingen hur jävla cepe piss ont det gör...................... jag orkar inge mer.. jag klarar inte av detta mer. det enda jag vill är att hålla dig.
men samtidigt vännen, tror jag att jag använder min saknad till dig för att släppa på massa ilska och känslor, jag känner bara att allting var mitt fel. hade jag varit hemma hade det aldrig någonsin hänt.
KOM TILLBAKA. snälla!!!!!
jag försöker varje dag men jag blir bara sjukare och sjukare. jag tror inte att någon ser hur jävla illa det är, för jag spelar alltför bra. jag ska sluta nu, sluta upp med att låtsas. det sårar både er och mig själv.
jag antar att jag låtsas att allt är bra för att orka med vardagen. men det kanske är bäst att släppa ut allt för en gångs skull och testa hur allting blir. eller?
Hold your head up high.
jag är så fruktansvärt rädd att glömma dig - fast innerst inne vet jag att jag aldrig någonsin kommer att göra det. du kommer för alltid att ha den största platsen i mitt hjärta.
jag tänker på dig varje dag, jag vet att du är hemma med oss, bara det att vi inte ser dig.
ibland blir jag rädd för att jag har inbillat mig allting. att du aldrig fanns, trots att det var så starkt jag kände för dig. och att jag kanske inbillat mig hur mycket du kände för mig. fast sen kommer jag ihåg hur mycket kärlek du gav mig, gav oss.
jag känner allt för dig. all kärlek och all tomhet. kärleken kommer aldrig att försvinna - det kan jag säga med en säkerhet som jag inte kan säga om något annat i hela världen. jag kommer alltid att älska dig, oavsett hur lång tid det har gått sedan jag sist såg dig. men tomheten, den kanske försvinner om ett tag, då när jag vågar släppa dig lite mer .... för just nu gör det lika ont som dagen jag fick samtalet.
jag har fortfarande samma tomma känsla i kroppen och hjärtat. jag kan fortfarande komma på mig själv med att sitta och tänka "snart kommer lilleman hem", och sen när jag inser att du aldrig mer kommer att göra det så brister allting. idag är en sådan dag. en dag när jag gått och väntat och längtat hela dagen och sen kommit ihåg - och det är som att få en fet smäll på käften!
mina tårar har frusit till is när det gäller andra saker. jag kan inte gråta längre, inte en droppe kommer det. men när jag tänker på dig, min älskade prins - då forsar tårarna ... jag skulle göra vad som helst för att du skulle komma tillbaka till mig.
åååååååh , varför fattar ingen hur jävla cepe piss ont det gör...................... jag orkar inge mer.. jag klarar inte av detta mer. det enda jag vill är att hålla dig.
men samtidigt vännen, tror jag att jag använder min saknad till dig för att släppa på massa ilska och känslor, jag känner bara att allting var mitt fel. hade jag varit hemma hade det aldrig någonsin hänt.
KOM TILLBAKA. snälla!!!!!
jag försöker varje dag men jag blir bara sjukare och sjukare. jag tror inte att någon ser hur jävla illa det är, för jag spelar alltför bra. jag ska sluta nu, sluta upp med att låtsas. det sårar både er och mig själv.
jag antar att jag låtsas att allt är bra för att orka med vardagen. men det kanske är bäst att släppa ut allt för en gångs skull och testa hur allting blir. eller?
Hold your head up high.
Kommentarer
Trackback
