http://imthesnok.blogg.se/

I forgotten... are they green or are they blue?

ditt leende som speglar sig på vattenytan, så lätt.. bara av att svepa med handen så suddar jag bort ditt leende.
det syns inte mer.
det är inte det att dina ögon inte tindrar lika vackert som förut, det är mina ögon som söker sig bortom dina.
dina fötter är lika stora som sist, bara det att när du tar ett steg fram så tar jag ett bak.
vi får inte plats längre. vi får inte luft.
badkaret är för trångt och luften för tjock.

mitt hjärta är lika rött som igår. men mina lungor vill inte andas din luft.
de vill inte andas in dina lukter. de hör inte hemma här.
något har förändrats. något som klias och sticks. som en äcklig ylletröja som fastnar i kroppens alla veck.
jag försöker att slita av mig tröjan, men den har klibbat sig fast. precis som du.

jag trodde att allting var över, men jag har lurat mig själv. jag försökte att lägga över skulden på dig, fast jag egentligen vet att den är min.
det är jag som har förändrats, precis som förr.

vissa stunder kan det kännas ensamt. trots att du sitter mittemot och ser mig. men egentligen ser du ingenting. det enda som fattas är en vit käpp. precis så blind är du.
jag önskar att du kunde se. fast allra mer önskar jag att du kunde känna det jag känner.

jag är rädd.
rädd att vara utan dig.
rädd att växa upp.
rädd att släppa dig.
rädd att släppa in dig.

förlåt.