http://imthesnok.blogg.se/

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Min bästa vän
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Ett ögonblick
Dag 07 – Min tro
Dag 08 – Mina syskon
Dag 09 – I min handväska
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina drömmar
Dag 12 – Min första kyss
Dag 13 – Det här upprör mig
Dag 14 – Det här får mig att må bättre
Dag 15 – Det här får mig att gråta
Dag 16 – Mina rädslor
Dag 17 – Det här saknar jag

Dag 2 Min första kärlek

Jag var tolv år, hade precis slutat 6an och var coolast i världen tyckte jag. Jag satt inne på Playahead och en kille skrev till mig och frågade om jag var Emelies lillasyster. Han var snygg, vacker och 3 år äldre. Jag har alltid haft lite problem med att förälska mig för fort så jag kan ganska säkert säga att jag nog blev kär efter hans första fråga. Konstigt kanske ni tycker nu - men för mig är det vardag , är man snäll blir jag kär :)

Det var sommarlov och jag umgicks jättemycket med mina kompisar och hängde framme på byn med de äldre och Han - min alldeles egna Kristoffer Larsson. Och jag blev kär, stormande kär och visste inte alls vad som hade hänt inom min kropp. Men något var det, för jag var så lycklig. Sådär lycklig som jag bara hade läst om i böcker.
Den 25/8 - 03 blev vi tillsammans, officiellt.
När jag tänker tillbaka på vårat förhållande - som faktiskt varade i 2 ½ år , så inser jag hur mycket han gav mig. Han gav mig mod att våga vara mig själv framförallt och det är jag så otroligt tacksam över idag. Jag vet inte om han själv visste eller vet att det var han som fick mig att bryta ett mönster och våga vara den jag är, men så var det.
Egentligen gjorde vi inte något speciellt under vårat förhållande - jag spelade Sims, han spelade Cs, vi åt pizza och vi lyssnade på musik. Men det var något alldeles speciellt, det var min första kärlek så allt vi gjorde dög för min del!

Jag minns en dag, när vi hade varit tillsammans lite mer än 1 ½ år - jag hade sovit i Sandviken med min syster och hennes vän Majsan och skulle ta bussen hem till Ockelbo, och Kristoffer sitter på bussen men hejar inte på mig. Han tittade inte ens. Och jag minns hur jag då förstod, jag förstod att det var över nu. Han hade insett att jag var ett småglin som var töntig och ful, jag var obetydelsefull... Och alltid gick sönder. Jag bröt alla ben i kroppen och önskade att jag var död, att jag inte satt på den där jävla bussen med tårarna brännande bakom ögonlocken. Jag minns att en del av mig försvann.
Den kvällen tog det slut - första gången mellan oss....
Någon dag senare var det skolavslutning och jag slutade 8an och åkte till Furuvik med några vänner. Jag försökte att vara glad, åtminstonde låtsas för tjejernas skull men det kliade och stacks i hela kroppen. Det var då jag för första gången kände dödslängtan.
Kristoffer ringde mig och frågade om jag kunde sova hemma hos honom, och jag blev så glad! Jag tänkte att nu kommer allting att ordna sig, vi kommer bli tillsammans igen! Men tji fick jag. Vi blev inte tillsammans. Inte då.
Men sen efter ett tag blev vi tillsammans igen, men det var något som fattades.
I November 2005 gjorde vi slut, eller rättare sagt - jag gjorde slut på ett sådant fult sätt.

Men Kristoffer kommer alltid att vara min första kärlek - snubben som fick mig att vara lycklig, vilja dö, våga vara mig själv, vilja leva mer än någonsin och snubben som fick mig att känna mig stark!