http://imthesnok.blogg.se/

Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Min bästa vän
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Ett ögonblick
Dag 07 – Min tro
Dag 08 – Mina syskon
Dag 09 – I min handväska
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina drömmar
Dag 12 – Min första kyss
Dag 13 – Det här upprör mig
Dag 14 – Det här får mig att må bättre
Dag 15 – Det här får mig att gråta
Dag 16 – Mina rädslor
Dag 17 – Det här saknar jag


Om mig -

19/10 - 1990 föddes jag på Gävle sjukhus, sen vet jag inte så mycket mer förutom att min stora syster Emelie var gladare över att få en chokladkaka än en lillasyster (elakt som fan jag vet!)
Jag och min familj bodde på Humlevägen i Ockelbo men det var mögligt i lägenheten och jag är jätteallergisk för mögel så vi fick flytta. Då flyttade vi till det bästaste och finaste stället på hela jorden - BRATTFORS <3
Mina rötter finns verkligen i Brattfors - i skogen, i mossan på stenarna, kojorna i skogen, fjärilarna som svävar omkring i luften. Mitt hjärta är i Brattfors och det kommer det alltid att vara.
Jag hade världens bästa uppväxt med den finaste familjen man kan tänka sig, två underbara föräldrar som alltid fanns där för att hjälpa och undervisa, lära och lyssna. Den bästa storasystern som finns, trots mycket tok som hon fick mig att tro på, och den bästaste bästaste Mormorn som någonsin kommer att stå på denna jord.

Jag blev lite äldre och sådär, jag hoppar över lågstadiet och sånt. På högstadiet gjorde jag lite revolt mot folket i Ockelbo och började att sminka mig lite mer annorlunda, färga och klippa håret (I Ockelbo får man eller man fick inte sticka ut ur mängden!) och jag blev mobbad, skolan gick lite mer åt helvete än bra och jag tappade allt litegrann.
Men mina föräldrar var änglar igen, och stöttade mig och hjälpte mig upp! <3

Sen blev jag lite äldre igen och flyttade till Sandviken för att slippa äckelbo och flytta hemifrån. Då blev jag ihopflyttad med världens underbaraste tjej - Sandra, min räddande ängel <3
Jag hoppade av gymnasiet efter 2 ½ terminer och sen flyttade jag runt en del, hade mina bravader men hade ett jävligt roligt liv.
I svackor som har varit tuffa att ta sig ur har jag önskat att jag varit död för länge sedan, men i de ljusa stunderna har jag älskat som aldrig förr.
Nu idag, kämpar jag fortfarande med att känna mig bra och betydelsefull - och till hjälp med detta har jag universums underbaraste sambo som är det bästa jag vet.