Tråkigt
Förlåt. Jag har varit tråkig, jag vet!
Därför kommer här ett funderar inlägg!
När jag var 13-14 år så var jag stensäker på vem jag var. Konstigt egentligen med tanke på att det är vid den åldern man brukar känna sig vilse, och de flesta (iallafall de från Ockelbo) brukar göra vad som helst för att passa in.
Jag var så säker på vem jag var, vad jag ville & vad jag skulle bli.
Jag drack aldrig, gillade att studera, tyckte om att skriva och läsa, spenderade nästan all min tid tillsammans med min dåvarande pojkvän Kristoffer.
Jag minns så väl att jag tyckte att de som rökte & drack var så otroligt töntiga - varför valde de inte en mysig hemmakväll istället?
När jag istället blev 18 år, gjorde slut med min dåvarande pojkvän Freddie, så spårade jag ur totalt. Jag drack alldeles för mycket & alldeles för ofta, rökte som en borstbindlare & levde rövare.
Hade jag min såkallade "fjortistid" då?
Men - det finns alltid ett men - varför varade denna tid bara till jag träffade min nuvarande pojkvän Patrik?
Alltså i ca 6 månader.
Är jag rent ut sagt en person som uppskattar ett lugnt, men jäkligt roligt liv utan alkohol, eller beter jag mig äldre och mer sansat bara för att det anses vara bättre?
Jag spelar ju så mycket hellre spel, kollar på film eller är ute på äventyr, är spenderar min tid svettig, full & yr på en krog.
Åh vad jag längtar tills jag är 68 år. Då kommer man nog inte ha alla dessa funderingar.
Puss
