http://imthesnok.blogg.se/

Om en timme ska jag ner till doktorn. Blir ju intressant. Vet redan vad människan kommer säga "du är för fet". Det är alltid deras anledning. Vad man än har för problem.

Jag har fortfarande sjukt ont i magen.

Idag har jag en skön känsla i kroppen. Vilket känns alldeles ljuvligt jämfört med de senaste dagarna.

Jag har gjort det mesta nu på morgonen som ska hinnas med innan klockan 10. Det som är kvar att göra är färskost.
Tror jag ska ringa några samtal nu, ta en liten paus.
Måste ringa barnmorskan för jag har så sjukt ont i äggstockarna så hälften vore nog! Men men.

Imorgon ska jag få träffa en läkare också, ska prata om min ständiga värk i kroppen och kolla om jag kanske måste börja med antidepressiva igen... Trots att jag är väldigt emot det, men jag behöver verkligen hjälp med mitt mående nu.

Idag ska jag även skicka in betygbeställning så jag kan söka in till skolan. Har valt fem kurser, motsvarande 450 poäng. Alltså 100 % om jag uppfattar det rätt?
Hoppas jag kommer in på dom, och att jag hittar böcker till bra pris.

Ps. Jag är kär i Patrik.

• förr var det jättepinsamt att tycka om fisk & äggsås. Det var en pinsam maträtt för den luktade fis - gillade man det var man en tönt. (Jag har alltid gillat det, men låtsas om annat)

• nu är det en av mina absoluta favoriträtter! Det känns som riktig husmanskost och det fungerar i ALLA lägen!

• jag höll på att dö av att gå på affärer med mina föräldrar.

• nu spatserar jag gärna omkring med dom, gärna hand i hand och skrattandes!

• förr var det hemskt pinsamt att ha mens!!

• nu berättar man öppenhjärtigt om sitt blodflöde.

• förr var man töntig om man hade höga betyg.

• nu berättar man stolt om sina MVG'n och känner sig mallig över beröm från lärare.

• förr längtade man till man skulle bo själv, utan föräldrarna, för då kunde man göra precis vad man ville!

• nu önskar man inget annat än att slippa städa, betala räkningar och laga mat själv.

• förr sa man "jag tänker inte bli som mina föräldrar när jag blir stor!"

• nu vill jag inget hellre än att bli som dom.

Jag orkar snart inget mer. En fasad måste målas om då och då, och jag antar att det snart är min tur.

Jag har alldeles för ont. Har alldeles för mycket smärta och alldeles för mörka tankar för att kunna stanna.
Jag måste vidare. Hitta något nytt. Börja om.

Jag trodde att du älskade mig.

Vad härligt det skulle vara att bli lite ompysslad, en aning bortskämd och uppassad. Känner mig lite ensam trots att det bara skiljer en vägg mellan mig och Patrik.
Känner mig ofta ensam nu förtiden, trots att jag absolut inte är det. Långt ifrån.

Jag känner mig ledsen. Jag vill inte vara ledsen.
Jag vill känna mig glad.

Iallafall så har jag ätit så mycket chips ikväll att det känns som jag ska bajsa ut en hel chipspåse. Mysigt.

Nu tänker jag röka och sen försvinna tills imorgon.

På söndag är det två år sedan min älskade gick bort <3 :'(

Usch, jag röker under fläkten. Äckligt. Men jag skyller på att det är för kallt ute och jag orkar inte klä på mig..

Har sovit väldigt bra inatt, en natt utan konstiga drömmar. Vaknade relativt utvilad och klockan var bara 7.
Har bara legat i sängen och kollat på tv sedan dess samt pratat i telefon med mormor. <3

Nu tänker jag krypa ner igen, denna gång med en bra bok.
Sedan ska jag ta tag i saken och ta en lång skön dusch, diska lite och åka och handla saker till cupcakesen jag ska göra senare idag.

Idag är det bara jag hemma också, ganska skönt faktiskt. Bara vara.

Just i detta nu ligger mitt självförtroende nere på botten. Jag har aldrig känt mig så fet och ful i hela mitt liv...
Jag önskar att det bara gick att trycka på en knapp och så POFF var allt överflödigt fett borta. Långt borta.

Det är så himla lätt att tänka "nu jäklar ska jag bli nyttig! Nu ska jag börja motionera och äta rätt!"
Men för mig är det oerhört svårt att gå från tanke till handling.
Det är lätt att skylla ifrån sig och fula vanor är svåra att bryta.
Jag känner att jag skulle behöva en personlig tränare, någon som peppar mig när jag känner mig som lägst, någon som visar och berättar hur och vad man ska göra.
Jag kan inte sådant..

Just nu har jag sjukt ont i kroppen, och magen svider. Jag vill bara må bra nu. Både psykiskt och fysiskt.
Det är väl kanske som min kloka moder sa - mår man dåligt psykiskt så sätter det sig även fysiskt.

Jag försöker att klura ut hur och vad jag kan göra för att börja må bättre, men än så länge har jag inte kommit någon vart.. Suck.

Idag och imorgon blir jag hemma från jobbet. Jag mår inte alls bra. :/
Vaknade halv sju imorse och kunde inte somna om. Åt god frukost och nu ligger jag i sängen och slötittar på tv.

Hoppas ni mår bättre än vad jag gör.

Jag är en sån jävla hycklare. Jag är som den eviga singeln som ger relationsråd, den feta människan som ger träningstips.
Jag lever verkligen inte som jag lär.

Hade det som hänt mig, hänt någon annan, så hade jag sagt "gå, gå vidare. Ge dig av. Varför ska du stanna när du blivit illa behandlad allt för många gånger nu?"
Men jag står kvar. Jag är för rädd. Jag är rädd för att vara ensam, trots att jag VET att det inte är farligt. Jag har ju gjort det förr.
Jag är rädd för att DU ska bli ensam. Vem ska ta hand om dig?

Men herreminjävlaGUD!!! VEM SKA TA HAND OM MIG DÅ?! Vem ska trösta mig?!? Varför ska jag stå kvar?! Varför ska jag bli behandlad såhär???? Utnyttjad, spottad på, runtkastad som en jävla trasdocka!!?
Jag är ingen trasdocka! Jag vill inte bli spottad på! Jag är värd mycket mer än att bli utnyttjad!!

Frågan jag ställer mig är - varför? Varför varför varför varför varför varför varför varför varför varför????
Jag har inget vettigt svar. Jag har ingen jävla aning.
Jag går och sätter mig ner, tänker att "jag kanske ska bli troende, då kanske något bra kommer hända? Om jag ber tillräckligt länge och hårt, då kanske jag får det liv jag önskar så hemskt! Om jag ber tillräckligt länge och hårt, då kanske jag blir lycklig, då kanske kärleken blomstrar och alla bekymmer är borta. Mensvärk och huvudvärk, epilepsi och fattigdom spelar mig ingen roll - bara jag skulle kunna få känna mig tillfreds med vardagen. Att någon älskar mig. Att någon älskar mig precis lika mycket tillbaka så som jag älskar den... Är det för mycket begärt Gud? Varför händer allt detta mig?
Jag vill så gärna. Önskar så gärna. Jag ber att allting ska bli bra. Kännas bra. Att jag skulle kunna få känna mig tillfreds. Amen"

Jag vet inte vem jag är längre. För jag har krossat alla principer jag någonsin haft. Jag har tappat bort mig själv. Jag vet inte vem jag är längre.....
Käre gode Gud, Alah, Buddah, ge mig styrka att gå igenom detta helvete en gång till. Eller ge mig åtminstone ett tecken på att jag går i rätt riktning.

Nej. Jag orkar inte vara i någon jäkla svacka. Jag har helt enkelt inte tid för det. Att bryta ihop får jag helt enkelt göra någon gång i framtiden, det finns för mycket att göra just nu.

Jag sopar det under mattan en stund och låtsas att allt är precis som det ska. Jag låser in problemen och låter dom vara instängda i några timmar, dagar, veckor.
Ni får inte komma ut än. Skäms på er! Sitta där och försöka få mig att börja gråta - nej nu får ni lägga av!

Det känns tungt. Oktober har varit tuff även detta år och på söndag blir det ännu tuffare. Då är det två år sedan Lakrits dog, och jag ska åka till graven med en pumpa och ljus.

Idag har det kommit upp saker som jag måste fundera över. Väga för och nackdelar samt tänka över framtiden.
Jag är en relativt stark person, men vissa saker tar jag bara inte. Man får helt enkelt inte kasta omkring mig som en trasa. Någon gång säger även jag ifrån.

Jaja, livet ska tydligen vara en stor prövning så det är väl bara att hänga med..,?

Allra högst upp på min önskelista står det "jag vill må bra".
Jag önskar mig ingen ny dator, inga pengar och inte kläder. Det enda jag önskar mig är att få må bra, känna mig pigg, om så bara för en dag.

Jag vill så gärna kunna ta promenader utan att känna mig begränsad av smärtan i min kropp, vill kunna prestera allt jag kan på jobbet utan att ha huvudvärk, kunna stiga upp ur sängen på morgonen och känna mig utvilad och pigg.

Framförallt vill jag att smärtan i min kropp ska försvinna.
Idag har jag så ont att det känns som blixtar i min kropp samtidigt som jag känner mig förlamad.
Det tar jättelång tid för mig att bara ställa mig upp ur soffan, att ta några staplande steg för att sedan känna "det går inte.. Det gör för ont."

Jag känner mig som en nyopererad pensionär.

I helgen har jag blivit lite friad, man skulle nästan kunna tro att jag fyllde jämt :)
Har fått massor av ljuslyktor, stakar och härliga ljus. Plus blommor och cigg!
Perfekt!

Annars har jag haft alldeles grönjävligt ont i varenda kroppsdel att jag trott att jag skulle avlida på plats.
Det är även lika idag.
Det gör framförallt ont i handlederna och händerna idag - kan tala om att just i detta nu lutar jag mobilen mot knät och skriver med pekfingret, klarar inte ens av att hålla i mobilen :/
Pratade nyss med hc och dom ska återkomma igen om en tid så jag får träffa en läkare.

Ha gjort lite gulliga kakor på morgonen och ska fixa lite till salladsbordet nu.
Jag har inte så mycket annat kul att berätta. Fast ingen läser det här ändå - ganska skönt faktiskt :)

Adjö.

Idag är det är ingen vanlig dag - det är min 22 års dag!
En gammal med fortfarande ung nucka, jo visst sörrö!

Jag hade inte tid för bloggen igår och har kanske inte det ikväll heller. Vi får välan se.

Adjö då små hönor & tuppar.

Dagarna med Emelie har varit fantastiska! Jag har massor att skriva om, men just nu är jag för trött och har lite panikångest (om man nu kan ha "lite"?)
Tåget beräknas vara hemma 19.14, då möter Putte mig på resecentrum och så ska vi åka och handla,
Sen när vi kommer hem ska jag försöka ta mig för att lägga över alla bilder på datorn och skriva ner alla händelser.

Hej så länge.

Sådär, nu är jag nyduschad och pyjamasklädd i Emilies soffa.
Jättemysig lägenhet & vi har ätit god pizza och pratat.

Försöker få tag på Patrik men han svarar varken på sms, samtal eller chatten. Sådant gör mig bokstavligt talat GALEN! Jag blir irriterad och samtidigt orolig att något har hänt (hönsmamma)..
Så läser du det här - hör av dig!
Det nästan värsta är att Putte vet hur jag är, så då blir det ännu mer frustrerande. Suck!

God natt.

Nu sitter jag på tåget, ångesten släppte då jag hittade min plats direkt och den var tom - tack!
Nu tänkte jag läsa litegrann.

Framför mig sitter en jättegullig familj som säkert ska utomlands eller något. Barnen verkar vara adopterade, så kanske ska dom åka och hälsa på deras biologiska föräldrar? :)

Iallafall, ha en trevlig kväll. Det ska jag verkligen ha!
Med Mando Diao i öronen & "buzz" (som jag redan läst 2 gånger) i handen kan det inte bli annat än en toppresa! :)

Som ett brev på posten kom ångesten.,, jag vill INTE åka tåg ensam. Jag vet ju hur det kommer bli - jag vågar inte säga till om någon sitter på min plats, så då kommer jag lära stå i 1 1/2 timme..
Jag önskar att jag var modig.

Jag har akut ont i magen och mår illa, inte för att jag är sjuk utan för att jag är nervös.. Men men. Det kanske släpper när jag väl är på väg?
Men hur hittar man till rätt vagn och plats? Jag vill inte behöva fråga någon :/

Typiskt.

Ja, det gick inte så bra att ställa ut mina rödbetor, pappa fastande nämligen i dörrhandtaget när han skulle ställa ut dom på salladsbordet så hela skålen gick sönder och det var rödbetor överallt.
Well well. Nu står mina orangecurd kakor i ugnen. Hoppas dom blir utsökta :)

Ska förbereda lite mer under dagen till dagarna som kommer, kan ju inte lämna föräldrarna helt i sticket. ;)

Om cirka 12 timmar får jag träffa Emelie :D det ska bli så himla kul! Två dagar tillsammans med henne, fantastiskt!

Iallafall har jag ett grymt flyt på jobbet idag. Jag har redan hunnit med att göra färskinlagd gurka, rosta majs, koka rödbetor, packat dagsisallad & lådorna.
Rödbetorna sköljs nu och ska sedan marineras i en skvätt citron, lite riven pepparrot & salt. Gott :)

Sedan ska jag göra kakor, funderar på att göra med apelsincurd i, och så ska jag göra flera laktos och glutenfria kladdkakor.
Känns som att detta blir en bra dag! Ser fram emot 16.00 när jag slutar för dagen och har ledigt i två dagar.
Efter jobbet blir det att stressa hemåt, packa allt jag ska ha med mig, duscha & sen åka till Gävle.

Ha en fantastisk dag.

Här kommer en lista på saker som stör mig något så fruktansvärt. OBS! Listan ändras dagligen.. Framför allt beroende på humör!

• att göra rent fönster och speglar. Jag tycker att det är så oerhört frustrerande att oavsett vad jag använder (använder just nu en såndär skitbra trasa för just speglar och fönster som jag fått av svärmor) så blir det ALDRIG någonsin riktigt rent!!! Jag tycker att damm hamnar över hela ytan, det blir ränder efter vattnet osv.

• att vrida ur Wettex-trasor. Dessa jättebra trasor fungerar till allt, men jag klarar inte av att vrida ur dom. För det första tycker jag inte om materialet, sedan tycker jag att dom är så tjocka att jag får ont i fingrarna när jag ska vrida ur...

• värmeljusmetallsaker.. Sånadär som blir kvar efter att ljuset brunnit ut, alltså själva "behållaren". Dom ligger överallt & låter illa!

• när ljusen ute på balkongen har brunnit ner så mycket att jag inte längre når ner att tända dom.

• att tiden på jobbet går väldigt långsamt medan tiden hemma går hur fort som helst! Jag hinner inte göra något - jag hinner inte städa, tvätta, göra något kul & vila. Lägg på 4 timmar till så ordnar det sig.

• att vi har sladdar precis i HELA lägenheten., och det går inte att göra på något annat vis heller. Suck!

• att jag är sjukt colasugen men är för trött för att åka och köpa. (Kom inte med någon predikan att jag slutade dricka och att det är dumt - jag vet det!)

Sådär, nu har jag fått ur mig det och ska hoppa in i duschen (varför skriver jag hoppa när jag absolut inte hoppar in i den?)

Puss!

Nej fy fan vad ont jag har idag!!! Det gör ont från ryggslutet ända ner till lilltån. Aaaasrhjkgkkkkk @&&?!kr()%##%**+#}

Har tagit värktabletter & ska vara still hela kvällen. Hoppas det går över!
När jag jobbar känner jag nästintill ingenting, det är när jag sätter mig i bilen och sen när jag kommer hem som det är som värst.
Önskar inte ens min värsta fiende (jag har ingen fiende) denna smärta.. Den är verkligen olidlig!
Får som panik i benet, sprätter iväg med foten och jag vet inte allt. Blä!

Nu är det snart mat, samma som igår :)

Nu har jag kommit på ett riktigt roligt projekt!
Jag ska baka varenda kaka ur bakboken "Sju sorters kakor" och skriva en recension på dom.
Jag behöver dock en smakpanel som kan betygsätta kakorna. Känner du dig manad? :)

Haha, att äta lagfarenhet lät ju inte så gott :D det ska såklart stå "laxgratäng" :)
Den var hur god som helst & nu behöver jag inte grina längre - för nu är jag mätt :)

Snodde ihop en god mördeg med extra mycket vanilj, tröck ut fina blommor men det sket sig.. När kakorna var färdiggräddade gick dom sönder på mitten. Av degen som blev kvar gjorde jag "knappar", hoppas dom blir goda.

Ska göra lite drömmar sedan också, kardemummadrömmar & citondrömmar. Jag menar, en dröm slår ju aldrig fel :)

Idag ska jag luncha med Patrik & Joel, för jag är så hungrig att jag snart grinar. Jag ska äta lagfarenhet :D

Vad mycket roligare det blir att göra saker när man inte känner ett måste!
Att ha i tankarna "jag måste göra det, jag måste ditten & datten" då blir det ju bara krystat och tråkigt..

Dags att försöka ändra tankesätt!

Nu är snart middagen klar. Idag består den av kycklingparmesan, strips & vitlöksaioli.
Tänder lite ljus på bordet & myser med min bättre hälft <3

Idag vaknad jag, eller blev väckt, runt 9 tiden. Ska strax börja dammsuga, för det struntade jag i igår.
Sen hade det varit så himla kul om solen kom fram litegrann, då skulle jag ta med mig kameran ut och gå bland buskar och träd.
Kanske gör det ändå, får se..

Inte imorgon men nästa dag åker jag till min kära storasyster! Längtar!

Idag har jag gett upp livet. Jag är ledsen, har ont i magen och känner mig ensam. Det känns som att du inte ser mig längre...

Jag vill bara må bra. Jag vill ha det bra. Det tar så mycket energi att vara deprimerad. Kan jag bara få må bra? Är det för mycket begärt?

Jag försöker och försöker och försöker. Men det leder ingenstans. Jag är ensam om att försöka. Jag är ensam om att kämpa.
Idag ger jag upp för en stund. För jag orkar inte vara den som försöker.

Det är din tur nu.

Jag vet inte om jag är sådär stark som jag skrev häromdagen..
Jag vet inte om jag kan njuta av höstens alla färger och kylan som svider i näsan när man andas in.

Jag försöker att bli bättre men blir motarbetad. Som att någon försöker testa mig.
Jag försöker att hålla emot, försöker att inte säga det högt ut, men någon hindrar mig.

jag åkte till kyrkogården. Kanske för att något inom mig har dött. Kanske för att någon har skurit ut en bit av mitt hjärta och det är dags för mig att begrava det.
Det är kallt ute. Mina fingrar gör lite ont och jag önskar att jag hade ett par vantar. Jag vill inte vara hemma. Jag har inget hem.

Orkar man börja om varenda år? Orkar man ta nya tag och försöka att se framtiden som något positivt?
Jag vet inte längre.

Jag vet ingenting...
Det ända jag vet är att det gör ont. Att min mage vänder sig och det känns som jag ska spy. Att jag står handfallen utan en plan, utan så mycket som en tillstymmelse av idé....
Jag saknar det som fanns en gång förr, och jag har kanske kämpat för mycket för att få det så igen..

Så go polis. Man vill liksom nypa han i kinderna. Stackar blir utsatt för katterna ;)

Älskade älskade fredag, det är så uppskattat när du kommer. Och varenda vecka kommer du på avtalad tid, helt perfekt!

Igår fick vi åka till polisen och lämna in en nyckel, dom fick tydligen inte gå in utan "tillstånd" eller nyckel av oss, så idag på förmiddagen ska dom hem och kolla efter spår.

Jag och mamma har precis gjort 4 smörgåstårtor på 1 1/2 timme! Hur bra? :) dom är jättefina och goda.
Pappa & Jenny åker in till Sandviken snart och sköter cateringen där medan jag och morsan sköter ställningarna här på Panget.
9.30 kommer det sju personer som ska ha mackor och kaffe, sedan är det 13 föreställda luncher idag vid 12 snåret. Förhoppningsvis kommer det fler folk också :)

Jag har varit vaken sedan 6 så jag är ganska trött och min kropp tror att klockan är 10 nu, för i vanliga fall är den ju det när jag har jobbat 2 timmar :)

Nu ska jag fortsätta med jobbet. Hörs då, hej!

Hösten har alltid varit min favorit årstid. Alltid. Kanske för att jag fyller år, kanske för att alla färger får min svartvita själ att bli färgglad?
Trots att det har hänt olyckliga saker varje höst i 3 år nu, förväntar jag mig att något bra ska hända snart.
Jag tänker inte ge upp, tänker inte bryta ihop!
Jag kanske blir testad av någon högre makt, någon som tänker "den där jäntan ska få extra stora prövningar!"
Och vet ni vad - jag pekar finger åt den där högre makten!!! Du kan INTE bryta ner mig! Det går inte.

Jag vet att jag kommer att bli starkare, att jag kommer växa som individ. Att tiden kommer läka sår och misstro. Och att hoppet alltid kommer finnas till min hjälp.
Jag har snart levt i 22 år, och jag har varit med om saker som ärrat mig, skadat mig och gjort mig liten. Men jag har aldrig gett upp - aldrig någonsin!

Man lär sig något varje dag. Oavsett om det är ett nytt kakrecept, ett nytt ord, att göra en ny frisyr eller att någon hjälper en att ändra tänkesätt.
Jag kommer aldrig att ge upp mina drömmar om ett bättre liv, om en vardag som inte tyngs ner av motgångar och sjukdomar, jag tänker inte sätta mig ner och känna efter - jag ger aldrig upp!

Jag vill ha tillbaka min dator........
Kan inte förstå att alla mina texter, alla ord, alla bilder, alla minnen är borta.. :(
Det känns verkligen skit!

Försöker att tänka på något annat, men det känns fan som att någon som känner oss gjorde det. Eller någon hög jävla äcklig pundare! :@

Jag står och gör 1 kilo chokladbollar nu, inte direkt det roligaste jag har gjort i mitt liv.

Allvarligt.. Oktober månad har kukat varje år sedan 2009. Vad är det för fel?
Kan vi hoppa över oktober, tack?
Fast då fyller jag ju inte år heller.. Men det hade varit bra trevligt att vara ett barn igen alltså. Suck.

Kunde inte somna inatt. Eller, jag somnade men vaknade av minsta lilla ljud.. Sov över imorse så kom en aning för sent till jobbet, som tur var förberedde jag jättemycket igår!

Blev så stressad imorse att jag glömde alla mediciner hemma, och ikväll sover vi i Brattfors.
Jobbar länge idag, hoppas att energin infinner sig i min kropp snart. Annars blir det en jobbig dag.

Jag försöker att tänka positivt, men hur mycket ska man vara med om innan man dör?
Vad har vi gjort i våra tidigare liv egentligen som gör att saker händer hela tiden?

Det känns jätteläskigt att vara här hemma. Vågar knappt röra mig i lägenheten :/
Undra om det kommer att släppa? Jag känner mig inte trygg här längre.
Men skulle jag känna mig trygg om vi flyttade? Jag vet inte, det ända jag vet är att någon har varit i mitt hem :'(

Ja, man kanske ska ringa till brottsofferjouren? Jag är ju ett brottsoffer....
Vi har haft inbrott i lägenheten. Datorn & en hårddisk är stulet.
Jag hade ALLT i min dator, precis ALLT!

Polisen har spärrat av delar av vardagsrummet, imorgon kommer det tekniker som ska säkra spår.
Dom tar det så pass allvarligt för att det tydligen är så sjukt mycket inbrott i Sandviken. Dom berättade att polisen till&med har män som ligger i buskar utanför hus för att spana efter inbrottstjuvar... Ganska seriöst!

Det känns piss just nu, men det är nästan så att man skrattar åt det hela. Känns liksom som ett skämt. :(
Läskigt och obehagligt att någon har varit hemma hos OSS ... Bland VÅRA saker. :/

Här får ni en bild av hur vardagsrummet ser ut..
Polisen ska själv "fan, det ser ut som det har skett ett mord!"
Kul att dom har humor iallafall :)

Fördelar med en köksmaskin
• den hackar allting väldigt snabbt
• den river morötterna perfekta
• den är lätt att använda

Nackdelar med en köksmaskin:
• den är fruktansvärt dryg att diska
• den låter illa
• bitar av grönsaker hamnar lätt mellan skivan och locket & fastnar.

Fördelar med The human hands:
• dom är stadiga (förhoppningsvis!)
• dom har lätt att få tag på saker om de flyger iväg morotsbitar tex.
• man behöver inte lämna in dom på lagning om man skär sig.

Nackdelar med The human hands:
• man blir skrovlig av blöta grönsaker.
• det kan göra förjävligt ont om man skär sig.
• dom blir torra efter en hel dags blötande.
• naglarna färgas orange av morötter.

Nu sitter jag och bajsar, det är nog bland det skönaste som finns.
Men man ska helst inte prata om bajs.

Jag har ett mindre problem - jag fick en "stålampa" av mormor för ett par veckor sedan, en lampa som jag har suktat efter i flera år.. Den har dock ett brunt skaft, och jag är stensäker på att det skulle vara finare vitt.. Men alla säger emot mig!
Patrik säger "men måste allting vara vitt?"
Mamma säger "jag tror att det är finare som den är nu."

Hur ska jag göra?!

Iallafall har jag nyss ätit rödspätta - FY FAN VAD GOTT!
Och ska fortsätta arbeta nu.
Patrik sitter precis utanför fönstret och rensar ogräs. I buskarna. Fast buskarna tog dom bort för ett par veckor sen.

Imorse var jag jättetrött, och surig.
Men nu är jag glad igen, håller just nu på att förbereda massor av sallader. Och jag är glad. Jag mår bra!

Kylan utomhus gör min själ varm. Jag älskar kyla!
Jag kanske slipper jobba länge idag, om jag hinner göra allt nu innan 16.00.
Väl hemma ska jag måla! Jag ska måla så mycket att jag tröttnar :)

Ha en underbar dag <3

senast idag pratade jag om det, utan någon vidare respons.
nu ligger jag här och känner mig ensam. jag har ont i magen och känner mig rent av bortglömd. det är lite halvsynd om mig.

jag tycker att vi verkar stå stilla. som att vi inte kommer någon vart. varken som individer eller tillsammans.

det känns ungefär som att jag blir bajsnödig när jag tänker på det. en skräckblandad förtjusning som infinner sig i min kropp.
undra om du känner likadant. vi kanske är synkroniserade med varandra?

jag vill ha ett fräscht förhållande som inte hamnar i glömska bland frosten.
jag är kär i dig.

Jaha, då börjar det bli kväller.. Jag har absolut inte gjort ett jota sedan jag kom hem, förutom att starta en tvättmaskin.
Ätit lite mat, pratat i telefonen och haft ont i magen.
Snart är det dags att hoppa in i duschen och sedan krypa till kojs.

För övrigt är Patrik skittråkig. Han sitter bara vid datorn och håller på. Inte alls tillfredsställande.
Han blir sådär på hösten, går liksom in i sig själv och blir deppig.
Men jag blir så egoistisk & uttråkad då, vill ju alltid ha uppmärksamhet.

Annars så verkar det som att jag får "beställningar" på tavlan jag gjorde, jättekul :)
Så det är väl bara att sätta igång och leta efter ramar.
Plus att jag tog en så sjukt fin bild idag på eftermiddagen - den är helt oredigerad (de flesta av mina bilder är det, för att behålla sin charm) men den ser helt fantastiskt höstig ut! :)
Kanske lägger in den senare om jag får någon tid vid datorn, skulle behöva fixa med Hemsidan också.

Jaja, duschen kallar!

Jaha. Tisdag. Det kommer varor idag. Det hatar jag. Vet egentligen inte varför, antar att det är för att det blir lite stressigt.
För övrigt har jag inte en sån bra dag idag, jag är trött och skulle helst vilja vara ifred samtidigt som jag suktar efter att umgås.
Jag har ingen motivation till att jobba idag, men försöker att göra det bästa utav situationen.

Om några veckor är jag arbetslös.. Det känns inte alls kul :(
Ska söka in på skola om någon vecka, och så ska jag söka massa extrajobb.
Men jag vill ju jobba här!! :'(

Nu ska jag göra något annat. Väntar på att degen ska jäsa klart.
Hejdå

Idag har jag en såndär tänkardag. Jag drömde att jag hade en bebis inatt, Freddie var pappan.
Samtidigt som jag låg på sjukhuset innan jag skulle föda så köpte han ett hus till oss, ett fallfärdigt nästan ruttet hus. Och så köpte han massor av bebiskläder, bara det att kläderna var till 1 åringar, inte nyfödda.

Jag kom hem från BB och så skulle vi åka till Brattfors och visa upp lille bebisen, men då var den helt platt!! Och andades inte. Så pappa ropade "Jag går till Stefan & hämtar startkablar!!!"
Medan min mamma sa "Men Zanna, har du testat att amma?"

Jag gick in i ett annat rum och skulle amma för första gången, bebisen som var helt platt började att tutta och svällde upp! Så nu var den normalstor igen. När mjölken i mina tuttar väl hade börjat komma så rann det, det rann & rann & rann. Kläderna droppade av mig och tillslut vågade jag inte visa mig utomhus, för det verkligen forsade ur mig.

Nu kommer tänkandet -

1. Skulle jag & Freddie ha haft hus och barn om vi fortfarande hade varit tillsammans?

2. Kommer jag att bli gravid snart med tanke på drömmen?

3. Kommer min bebis att vara platt?!

4. Kommer jag att få mjölkstockning i pattarna istället för det där rinnet?

Hua, drömmer liksom har kilat sig fast i mig hela morgonen... :/
Om någon är drömtydare så kan ni ju få berätta :p

Här kommer en bild på "tavlan" jag gjorde i förra helgen eller vad det var.
Nu hänger den på sin plats med sina fina ord. :)

Haha, skorna är hemskt obehagliga! Men jag går väl in dom förstår jag :)

Har precis landat på jobbet, Putte är hemma idag igen, han känner sig inge pigg. (Vem gör det egentligen?) :p

Jag ska inviga dom nya skorna idag, hoppas att dom kommer kännas bra! Fast dom är ganska fula, ser ut typ som bowlingskor i modellen ;)

Nej, nu ska jag byta om och käka frulle. Ha en fin dag!

Jag famlar efter något att vara bra på, provar nya saker hela tiden - bakar, målar, planterar blommor, försöker hålla ordning..

Allvarligt, det känns som att jag inte är speciellt bra på någonting..
Jag försöker att pyssla - men det slutar alltid med att jag blir förbannad och grinar. Jag försöker att baka, oftast går det bra, men det är sällan det blir sådär sensationellt gott...
Jag försöker att städa, men samtidigt som jag städar blir det stökigare än det redan var.
Jag försöker att hålla ordning på alla känsloutbrott som försöker att ta sig ut, och ibland lyckas jag.. Men oftast kommer alla känslor ut som en tsunami...

Jag önskar att jag hade något som var min "grej", något som jag uppskattade lika mycket i praktiken som i teorin.
Jag önskar att jag kunde vara sådär kreativ och duktig på att göra vackra saker, men det slutar alltid med att saker jag gör ser ut som ett dagisbarns verk.

Jag kan allvarligt inte ens hänga tvätt utan att något går sönder.......

Jag mår jättebra idag! Lägenheten börjar se bättre ut efter lite plock, vi har varit och handlat mjölk, jag har gjort rent ugnen och tvättat.

Alldeles precis gjorde jag 6 hemmagjorda burgare som står i ugnen nu. I väntan på att dom ska bli klara tänker jag leta upp någon bra film att se på ikväll.

Imorgon ska jag inviga mina nya jobbskor också, det blir kul!

Hörs.

Igår blev det såklart inte av att jag städade bilen, istället åkte jag direkt efter jobbet och plockade upp Putte, så åkte vi tills hans föräldrar och var där till nästan 20.
Väl hemma slängde jag ihop en mjukpepparkaka som jag ska göra cakepops av idag :)
Sen kollade vi på film och sov.

Nu har jag precis stigit upp, startat en tvättmaskin och ska börja med tillverkningen. Sen ska jag till bolaget och köpa sprit & sen städa bilen :)
Ikväll ska jag umgås med Mia The Man.

Hörs då hej.

Herre min Gud, det går inte att vara i närheten av min mamma när hon är i farten! Jäklar vad hon ska klämma i mitt ansikte - AJ!

Idag ska vi åka & köpa nya arbetsskor. Kul. Det är extra kul när någon annan betalar.

I eftermiddag ska jag storstäda OMA 282, hen förtjänar verkligen en total skubbning inifrån. Kanske bör torka ren framrutan också, det är fortfarande snor kvar sedan jag nös i somras = äckligt!
(Alltså, man ser inte att det är snor, men det är som en "hinna") haha äckligt.

Hejdååå kompisar.

Ringde till en gammal vän nu på kvällen, det blev ett långt och väldigt givande samtal.
Mycket skratt & allvar. Jag saknar henne.. :(

Det är få som vet några av orsakena till min smärta, men nu fick jag lätta mitt hjärta (oavsiktligt rim!) och det kändes så himla skönt! Tack <3


Nu ska jag knapra i mig en zoplikon och lägga mig i sängen, imorgon väntar en ny dag som jag tänker ta med stormsteg - för nu är jag fylld av positiv energi!
Tack Charlotte!

Puss!

Nu sitter jag i bilen utanför lägenheten, har precis slutat. Ska åka och handla.


Hej då.

Jaha, då var det bara två dagar kvar till helg, skönt.
Idag ska jag jobba länge för på eftermiddagen ska vi göra 10 kg köttbullar, vi kommer göra det varje vecka framöver nu.
Imorse ville jag inte alls stiga upp, hade jag haft andra arbetsgivare än mina föräldrar så hade jag stannat hemma, åtminstone sovit över..

Ligger bra till inför lunchen. Alla sallader är förberedda och jag ska göra 7 mackor till 9.30.
Så nu funderar jag på att sno ihop något att fylla masarinformarna med.. Hmm.

Nej nu har jag inte tid för det här.
Ha en fin dag, tack detsamma ;)

Men usch, jag fick en sådan hemlängtan att jag skulle kunna grina :/ det bara kom, poff!

Allting är klart inför lunchen och jag ska hjälpa till i köket idag. Det blir kul.
Men jag sjukt ont i ryggen. Skulle behöva massage. Patrik!!

Nej. Adjö.

Idag när jag vaknad hade jag inte lika ont i kroppen som jag brukar & det är jag så tacksam för!
Varje morgon när jag kommer till jobbet brukar jag knappt ta mig ur bilen för benen & knäna gör så ont, men idag gick det bra! Jag nästan hoppade ur bilden :D
Kom till jobbet 7 idag, har mycket att dona med. Ska börja dagen med att klyfta 5 kg morötter och fixa med mer rotsaker.

Ha en förträfflig dag!

Dagens lista:

• Jag har haft huvudvärk hela dagen.
• Att säga att man blöder när man har mens är bland det äckligaste jag vet - för det låter som att vaginan är ett stort öppet sår.
• Jag är så trött nu så hälften vore nog.
• Så nu går jag & lägger mig.

• god natt.

Det är svårt att veta hur man ska hantera saker i livet.. Vissa saker gör så ont så ont, medan vissa går som på räls.
Ibland är det så oerhört svårt att veta hur den andre tänker, hur han ser på saker.. Men ofta efter ett ordentligt snack så förstår man, iallafall en sudd bättre.

Om man älskar varandra, så kanske det är okej att säga fel ord ibland. Det kanske är okej att meningar flyger ur munnen utan eftertanke?
Bara det inte blir en vana.

Det är så oerhört sällan vi hamnar i luven på varandra. Så sällan vi blir arga. Men när vi väl blir det så slår det gnistor om oss.
Hans ögon blir svarta som den mörkaste natten och rösten blir sådär o-igenkännbar.
Jag blir ledsen och säger att jag ska flytta. Säger att det får vara nog!

Men efter att pulsen har lugnat ner sig och man börjar omvärdera saker, så ser man det i ett nytt ljus, man kan fnissa åt vad man sa och så somnar man tillsammans.
Det är den skönaste känslan.
Den där obeskrivliga känslan när man VET att man är hemma.
När man vet att man är oslagbara tillsammans.
Bara man vet att man får bli arg, bara inte för ofta.

Jag älskar min Patrik. Jag älskar honom så mycket att jag försöker få kontroll på allt. Och jag önskar så oändligt mycket att han kunde läsa mina tankar, att han kunde försöka komma in i min hjärna för en stund.
Och ibland spårar det ur.
Tillsammans kan man ordna allting, så länge det finns hopp.

Och hopp finns det.
För hoppet är det sista som lämnar människan.

Jag har blivit sårad igen.
Hur många gånger ska vi spela upp den här refrängen egentligen? Det börjar bli tjatigt nu.


Jag försöker att bygga upp mig själv, min självkänsla och ett liv, men varje gång jag är i närheten av att lyckas en liten bit så rivs det ner.
Jag orkar snart inte bygga mer. Mina armar är för trötta..

Jag försöker hela tiden att vara perfekt. Men inte ens då duger jag.
Inte när jag är mig själv till 100 % och inte när jag försöker förbättra mig heller.

Då önskar jag dig lycka till i livet och så var det över.

Nu är jag vegetarian. Och tänker sluta använda ALLT som är testat på djur.

Fyfan!!!!
Kolla på Arch Enemy's video Cruelty without beauty, så kommer du göra samma som mig!

(Självklart VET jag den bistra sanningen innan också, men fick upp ögonen ännu mer nu!)

Fisen börjar bli nykter :) han har kommit och knuffat på mig och ligger nu här i soffan & myser. Gofisen <3

Iallafall så är jag trött på folk i ren allmänhet. Det känns som att man inte får ha en åsikt länge utan att folk ska pracka på en vad som är rätt & fel med den åsikten.
Är du inte nöjd med vad jag skriver på MIN sida - läs inte & lägg dig inte i!

Idag blev Fisen kastrerad, vaccinerad & chippad. Han var jätteduktig!

När vi kom dit och sköterskan kollade in i buren så sa hon "oj, vilket muskelknippe!" Min första tanke var "skämtar hon? Han är ju bara fet!"
Men efter att hon hade vägt honom (4,95 kilo) så ändrade hon uppfattning om honom. Haha! :)
Min tjocka lilla kille <3

Det gick iallafall jättebra och han hade varit tyst hela tiden på "uppvaket" men när vi kom och han fick syn på oss så började han jama direkt. Då ville han nog bara hem :)
Han ligger mest under sängen och gömmer sig, är fortfarande lite full. Men snart blir han nog sig själv igen.

Jag ska plantera lite ljung på balkongen nu och göra höstfint, sedan ska jag diska. Försöker att hålla mig sysselsatt så jag inte somnar!

Förresten så är det någon från USA som har hackat Patriks bank! 1 200 :- fattades, så vi åkte direkt till banken-polisen-banken idag, så allting blev åtgärdat.
Tyckte jag å att vi hade väldigt lite pengar kvar!

Jaja, nu ska jag fortsätta här ute.
Adjöken!