http://imthesnok.blogg.se/

Början på 2013 var ett helvete för mig, rent ut sagt. Jag började med medicinen som i flera veckor bara gav mig fruktansvärda biverkningar. 

Jag flyttade hem till Ockelbo. Trodde att livet var över och att jag alltid skulle må skit. 

Men jag gav mig själv en viktig gåva - gåvan att kunna vara ensam och att sätta mig själv i första hand. 

Maj 201: kom att bli en månad som jag ALDRIG kommer att glömma. Det var då jag träffade min andra halva. Han som gett mig mer än vad jag någonsin kunnat drömma om. Han som inte bara gav mig fjärilar i magen, utan ett helt zoo... Vi träffades och i juni blev vi officiellt ett par. 

Sedan jag träffade Henrik har jag blivit mitt sanna jag. Jag har blivit modigare, jag vågar göra saker som jag alltid varit rädd för, jag ser saker på ett annat sätt, han gör mig lugn - jag har fått bättre tålamod. Jag har börjat fråga om hjälp. 

2013 har varit det bästa året i mitt liv, för det var under detta år jag hittade mig själv. Och hittade min pusselbit. 

Jag är lycklig varje dag, är inte rädd för att vara det längre. Jag är lyckligt lottad som får somna och vakna bredvid kärleken i mitt liv varje dag. Jag blir bortskämd med vackra ord som gör mig varm enda ner till tårna. 

2013 var året då jag hittade hem. 

Hem till Henrik. Hem till oss. Puppi kom hem till oss. Kärleken. 

Det är så otroligt underbart att vara hel och tillfreds. Jag önskar alla denna känsla! 

Fred & kärlek. 

Imorgon på självaste dopparedan ska vi käka jullunch, och sedan jobbar han 16-22. Och medan han jobbar ska jag dona lite hemma, dega och ladda upp inför juldagen då jag ska jobba som karaokevärd på Café Berlin :) 

Ha en underbar jul, var rädda om er och GOD JUL <3 

Hallå i hålet! 

Ikväll när jag kom hem hade världens bästa köpt chips, läsk, tuggummi och ölkorv till mig som låg på sängen. Härliga människa ♡

I förrgår fick jag blommor. Jag blir alldeles för bortskämd :) 

 

Imorgon är jag ledig - då ska lägenheten storstädas medan Henrik jobbar. 

På söndag har vi årets första julbord, skojigt! 

 

Ber om ursäkt för kass uppdatering, men jag kommer hem så sent på kvällarna och har inget speciellt att skriva om.

 

Adjö!

 

Jobbar på Ninjas igen - underbart! 

Dock känns det som att jag har 39 graders feber just nu, helt slut, fryser och svettas om vartannat och ont i hela kroppen. Får inte bli sjuk, vill inte och har inte tid! Kunde jag inte ha blivit det när jag var arbetslös? 

 

Lägger mig i ett bad och försöker slappna av, sen blir det nog sängen - så opigg är jag :( 

 

Idag har jag en riktig städdag här hemma. Har städat sedan 12 och nu är det bara sovrummet kvar (som skulle kunna visas som en bild om man googlar på "bombnedslag"!!) Har städat precis överallt, rensat i fönstren och donat. Det såg ut som att vi haft barnkalas i helgen - pantflaskor överallt, chipspåsar, dippskålar, godispapper, ja, allt har funnits i lägenheten... Men nu börjar det ta form och är rent och städat - så skönt :)

 

Idag är det även ett helt halvår sedan jag och Henrik träffades första gången. Jag tror inte att jag har skrivit om den kvällen här i bloggen tidigare, så därför delar jag med mig av det nu :) Har skrivit ner allting i ett kollegieblock som vanligt, dagen efter, men det kan ju vara skoj att ha det här också :)

Det var en lördag, 11 maj för att vara exakt. Jag och Mia var hemma hos henne och drack lite i Sandviken, sen bestämde vi oss för att ta bussen in till Gävle och partaja med Cissi och några till. Sagt och gjort, vi satt på bussen och skulle hoppa av vid SOS-kiosken. Mia blev jättekissnödig och vi bestämde oss för att gå in på kiosken och låna toaletten. 
När vi var utanför fick jag världens panikkänsla i kroppen - jag tänkte "Henrik kommer att vara här inne!!" Varför jag kände så har jag ingen aning om... Vi kom in på kiosken - och vem står inte där om inte Henrik?! 
Han tittade på oss, vände på huvudet, jag drog ner mina solbrillor och sprang in på toaletten. I ren panik sa jag till Mia "Vi måste stanna här inne tills dom har gått!" Men Mia var klok som vanligt och sa "Om vi stannar här inne kommer dom tro att vi bajsar, kom så går vi ut!" 

När vi kom hem till Cissi började jag nästan att gråta. Jag ville åka tillbaka till Sandviken och tänkte att Henrik förmodligen tyckte att jag var fet och ful. Och varför kunde jag känna på mig att han var där inne?

Efter ungefär en halvtimme fick jag ett sms av H. "Haha, jag har sett dig :)" skrev han. Nu kommer ni få läsa det TÖNTIGASTE jag har skrivit i hela mitt liv till någon..... 

Jag svarar "Var då?" (VARFÖR LÅTSADES JAG OM SOM ATT JAG INTE VISSTE ATT DET VAR HAN?!) Vi skickade lite sms till varandra och han skrev att jag var fin. Det var då jag började andas igen ;)
Vi bestämde att vi skulle ses nere på stan och jag och Mia började våran vandring ner.. 

 

Henrik kom och mötte oss utanför Åhlens. Han gav oss båda en kram och sa "Vad kul att ses" och pussade mig i pannan. Jag trodde att jag skulle svimma. Han var snygg, lång, hade fina kläder och han luktade så gott att jag ville slicka på honom. Jag försökte att inte stirra på honom, men det var svårt, vi hade ju bara sett varandra på bild förrut, och jag hade svårt att låta bli att glo. 
Vi gick på någon fest i ett "torn" och sen ner på stan igen. Pussades och höll handen. Jag vågade fortfarande inte andas riktigt - han kanske tyckte att jag var fin bara för att han var full?

Jag och Mia skulle ta nattbussen tillbaka till Sandviken, Henrik följde med oss till bussen. Jag hade nu blivit jättefull och bestämde mig för att kissa bakom en husknut. När jag kissade så fick jag för mig att jag fick kiss på byxorna - så jag sa till Mia "Snälla säg inte till Henrik att jag har kiss på byxorna!" Då hör man bara några meter bort "Jag står här..." Hahahaha. 

 

Mina fina fina Henrik. Vem hade kunnat tro att en fyllekväll med kiss på byxorna skulle sluta med att vi är förlovade sambos som har det så bra tillsammans?

Jag var så skadad när jag träffade dig, hela jag var ett öppet sår, och du hjälpte mig att läka. Du är min räddande ängel och min allra dyrbaraste skatt.

Jag vill aldrig vara utan dig, kan inte tänka mig ett liv utan dig vid min sida. Så halv som jag var förr. Och så hel som jag är nu.

Jag älskar dig <3

 

Åkte hem till Henriks mormor tidigare idag, där var hans mammas hundvalp Asta. Vi lånade hem henne en sväng! 

Jag är så valpsjuk nu att jag inte vet vad jag ska ta mig till!! Vill inte lämna tillbaka henne :) 

 

Imorse vaknade jag strax före 9, det är skittidigt för att vara jag! Låg kvar i sängen och läste ett tag, sen började jag dammsuga överallt, kröp runt på mattan i vardagsrummet och kände mig som min mormor.. 
Sen la jag mig och läste igen, busade med katten och fick för mig att sminka mig och sätta på mig finare kläder. Det var ju kul :)

 

Vid 16 kom Henrik hem, då åkte vi till apoteket, bolaget och ica. Jag har börjat med Ritalin nu, blir intressant att se hur jag kommer må och om jag får några biverkningar (hoppas INTE!)

Henrik gjorde gomat, jag åt så mycket att både han och jag blev förvånade och sen skjutsade jag ner honom till stan. Han ska ut på galej ikväll medan jag och lillbajsen är hemma med en stor skål godis och tvmys. 

När jag kom hem efter skjutsningen fick jag något ryck och började rensa skåp här hemma, bäddade rent sängen och tog en långdusch. Sen smörjde jag in mig med hästlinementet och kröp typ nyss ner i soffan framför Geordie Shore :)

 

Håller på att få nå fel på katten - tror att han har kommit i trotsåldern eller nåt. Han jävlas och hoppar upp på köksbänkarna hela tiden - jag ryter åt honom, tar han i nackskinnet och blir sur. Sen hinner jag bara gå ut ur rummet så hör jag att han hoppar upp igen. Jag tappar verkligen humöret av sånt där!!
Imorgon ska jag åka till Dollar och köpa en vattenspruta så jag kan spraya på honom när han gör sattyg.

 

Känner mig rätt trött, blir nog tidig kväller för mig ikväll. Henrik får ta bussen hem! ;)

 

Ha en fin fredag.

Puss!

 

Det gick bra när Arbetarbladet var här. Orkar inte skriva något om det, mår inget bra..

Har haft en mysig eftermiddag/kväll med bästa Kim, ätit fiskpinnar, kollat på film och hon klippte och tunnade ur mitt hår - SKÖNT! 

 

Har precis klivit ur badet och väntar på att H ska komma hem med äpplen. Har ont i magen & mår jätteilla... :/ 

Adjö! 

Finns det något som jag tycker är extra trökigt så är det kkläder och garderober. Allt med det är trökigt! Jag orkar inte försöka hålla ordning bland mina kläder, utan slänger oftast bara in allt.. Men nyss gjorde jag en liten städning och försökte fixa, men det gick sådär.. 

Har bestämt mig för att försöka bli lite mer tjejig, kanske börja använda bh även fast jag bara är hemma - hängholmarna kanske blir gladare då? Fast egentligen kanske man ska passa på att vara utan medan man kan.. inte vet jag :) 

 

Har fått tillbaka mobilen nu. Jäklar vad stor den är! 

 

Nu ska jag rensa bland mitt smink och försöka prova nå frisyrer som ser tjejigare ut än bara uppsatt i en knut.

Hörs då hej! 

 

Gick igenom mina böcker tidigare i veckan, en hel kartong med böcker som jag inte längre vill ha ställde jag ner i trapphuset och skrev en lapp att folk fick ta vad dom ville ha. Igår hörde vi när brevbäran gick ut och sa till någon han mötte "Jag hittade två deckare! Kolla du också!" Det var skoj :)

Samtidigt som jag rensade lite bland böckerna hittade jag mina favoriter, så nu har jag återigen börjat läsa "Flickan med snö i håret", grym bok!

Och självklart hittade jag böcker som jag inte läst.. Så typiskt mig att köpa och sedan glömma bort. Men dessto gladare blev jag ju nu :)

Ringde precis till Media Markts kundtjänst för att fråga när min mobil är klar. Reparationen var klar iallafall, nu väntar dom på att den ska komma till varuhuset och sen hem till mig igen. Åh vad jag saknar den! Det är så trist att jag inte har kunnat fota Puppisen (crazycatwoman) för nu börjar han bli stor. 
Och när jag har försökt fota honom med min systemkamera så har han blivit så intresserad av surret som den ger ifrån sig, så stunderna då det hade blivit klockrena bilder har försvunnit snabbt.

Saknar dock inte att sitta på facebook och instagram med mobilen, det känns som att jag har insett hur stressande det faktiskt är.. Hela tiden online. Tillochmed när man bajsar så facebookar man. Det ska jag sluta helt med :)

 

Har kört diskmaskinen och ska strax plocka ur den, vid 16 ska jag ner till tvättstugan och tvätta och även klockan 16 slutar H jobba. Ikväll ska jag göra nån god kycklingrätt, vet dock inte riktigt vad jag ska göra än. Men det visar sig.

 

Hoppas ni har en förträfflig dag.

Puss!

 

Arbetarbladet ringde och väckte mig imorse - dom kommer på torsdag istället.

 

Jag har gjort muffins idag, gjorde i ordning två stycken cupcakes men fotade bara den finaste. Och den fick H.

Sen har jag städat av hela lägenheten, hängt ut mattorna från sovrummet och kokat majskolvar. Då slog det mig att alla jag umgås med gör sina majskolvar i ugnen... Varför då? Är jag den enda som kokar? 

 

Onödigt inlägg men det gör inget.

 

Nu var det ett tag sedan jag gjorde en lista, och ikväll är jag på listhumör. 

 

• Jag sitter för tillfället på köksgolvet och väntar på att degen till mina sirapslimpor ska jäsa klart.
• Imorse gick jag upp tidigare än vad jag gjort sedan i juni, nämligen klockan 7.
• Jag åkte tåg från Gävle till Ockelbo imorse. Tåget gick 8.05 och skulle vara framme 8.30. Det var framme 9.35.... Jag missade min läkartid och fick ingen ny förens 25/11 = drygt!
• Jag är trött.
• Jag har gått ner prick 20 kilo sedan i februari. Den 25/2 vägde jag 116 kilo, idag vägde jag 96 när jag var hos ADDsköterskan! :)
• Det känns som att jag borde se det tydligare själv, med tanke på hur mycket det faktiskt är, men jag ser nästan ingenting.
• Det känns som att jag gick upp 35 kilo idag när jag åt mat.

Det finns inget jag inte skulle göra för dig....

 

 

 

 

Idag har jag haft en städdag här hemma. Så nu är både jag och lägenheten redo för en myskväll med Maria Maruska :)
Imorgon ska jag åka till Ockelbo och hämta bilfan, sen på måndag är det körigt värre, men det ska nog gå att få till!

 

Skickade ett långt mail till AF igår angående allting. Förhoppningsvis får jag ett vettigt svar på måndag. För nu är jag så fruktansvärt less på att skickas runt.

 

Ha en fin dag.

Puss

Idag åkte jag, Mia & Henrik till Valbo en sväng. Köpte bordslampor till lägenheten så nu är det lite ljusare här.

Jag slog på stort och unnade mig en flaska vin, så nu sitter jag här med tända ljus (och lampor) och sippar på ett glas. Ska strax göra i ordning tacogratäng som ska käkas när Henrik kommer hem från jobbet.

 

Letar igenom hela hemmet efter iprenen.. Har så sjukt ont i höfterna och knäna att jag nästan grinar. Drygt!

Har även fått ett sms från f.d arbetsgivaren idag. Dom försöker skylla allting på mig/oss. Så just för tillfället känner jag mig rätt nedslagen och less.

 

Men det blir väl bättre. Man får försöka bita ihop.

Idag har jag varit utan concerta i prick en vecka. Inte frivilligt. För 2,5 veckor sedan sa dom att dom skulle förnya mitt recept men det har dom inte gjort, och trots att jag ringt och påminnt har det inte hänt något.

Det har gått bra utan medicinen, men det märks på mitt humör att jag är utan, plus att det är som mossa i hjärnan.

 

Ha en fin helg.

Adios!

 

 

I fredags skulle jag ha fått lön för det jag jobbat i september, 180 timmar mer eller mindre (förmodligen mer!), lägg på OBtillägg samt semesterersättning så har vi en rätt fin summa.

Har jag fått någon lön? Nej.

Jag är så otroligt besviken, arg, ledsen, irriterad och vilsen. Mina f.d arbetsgivare skickade sms att dom inte tänker betala ut min lön för att jag satte dom i en svår situation när jag slutade.

Jag var anställd med särskilt anställningsstöd, vilket innebär att arbetsförmedlingen betalar 85 % av min lön och arbetsgivaren endast 15 %. 
Systemet fungerar så att efter att arbetsgivaren har betalat ut lönen, skickar denne ut ett "kvitto" till arbetsförmedlingen, som i sin tur betalar arbetsgivaren. 

Då jag inte varit medlem i facket i mer än 3 månader får jag ingen hjälp av dom. AF säger att dom inte kan göra mer än att försöka få tag på arbetsgivaren och fråga vad dom håller på med. Tidigare idag sa en kvinna från AF till mig "Vad vill du att vi ska göra?!" och var otrevlig från första sekund i telefon. (Här kan jag även lägga till att denna kvinna sa att jag hade en utvecklingsstörning, och att det var därför jag hade fått denna anställning....)
Ja, vad vill jag att ni ska göra kära arbetsförmedling? 

Ta ert ansvar. Det är ni som har gjort fel sedan dag 1. Då arbetsgivaren ska skicka in ett anställningsavtal innan anställningen kan börja gälla, och denne inte gjort det - har ni alltså gjort fel genom att ändå betala ut dom 85 % på min lön jag fick i september.

• Jag har sedan 31/7 försökt att få information och kontakt med min handläggare om SAS (särskilt anställningsstöd) men fått vaga svar, oftast svar som säger åt mig att kontakta facket. 
• Istället för att bara skicka runt mig och inte hjälpa mig, och tala klarspråk - kopplar ni runt mig och lägger all skuld på mig. 
• SLUTA SÄGA ATT JAG HAR LÄRT MIG EN LÄXA! Hjälper det mig att betala mina räkningar och få mat på bordet?!
• Be om ursäkt. Stå för att det är NI som har gjort fel och helt lämnat mig i sticket.
• Säg inte att jag skulle ha kommit till arbetsförmedlingens kontor tidigare för att skriva in mig - när jag varit där för 1,5 vecka sedan för att göra detta - och NI inte hade avslutat mitt ärende på grillen, och att jag därför inte kunde skrivas in.
• Vad roligt att ni säger att jag får anlita en advokat (för vilka pengar?!) och att jag ska gå till soc. Dra åt fanders era fega jävlar!

 

 

 

 

 

Jag och min kärlek har förlovat oss <3 idag fick vi ringarna, och jag kan inte sluta titta och känna på min.

Vilken otrolig tur jag har i livet som får dela mina dagar med den finaste jag vet. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna må så bra som jag gjort sedan jag träffade Henrik. Min skatt.

 

Varje kväll får jag somna brevid honom, somna tryggt med känslan av kärlek. Kärlek som växer sig starkare för varje dag som går. 
Tänk att det måste ha varit meningen att vi skulle träffas. Det finns liksom inget annat. Meningen att vi skulle börja skriva med varandra och sedan träffas på fyllan och villan. Och minns ni vad nervös jag var när vi skulle på bio?! Vad magiskt det känns att just då hade jag ingen som helst aning om vad som skulle ske, bara några månader efter den där biodejten. Den där biodejten när han la sin hand på mitt knä och jag trodde att mitt magpirr hördes enda ut. 

 

Underbara, vackra Henrik. Jag älskar dig!