morfmorfar
Jag minns ganska lite av min barndom, dom där första 6-7 åren. Minns småsaker men har egentligen inte särskilt många minnen från denna period.
Förutom dig morfmorfar.
Jag minns att min favoritplats att åka till - var hem till dig.
Jag minns att jag var rädd att gå runt husknuten, för mamma hade sagt att det fanns ormar där.
Jag minns badplatsen som inte låg långt ifrån ditt hus. Badplatsen där det en gång var en andmamma som kom simmande med flera andungar på rad bakom.
Jag minns ditt köksskåp som var fyllt med tomma bregottförpackningar.
Jag minns dina goda pannkakor som du stekte i riktigt smör.
Jag minns dig. Jag minns din röst, ditt skratt, hur du alltid gick med händerna bakom ryggen & sa 'det var då alles hemst', och att du sa 'pissa' istället för pizza.
Jag önskar så att du hade fått levt längre. Att jag hade fått mer tid tillsammans med dig. Att jag hade fått fler minnen från dig.
Jag önskar att du hade fått varit med när vi blev tonåringar. När Emelie tog studenten. Att du skulle fått vara med när mamma startade sitt företag.
Att du skulle fått träffa alla småkusiner. Att dom hade fått träffat dig.
Jag känner ibland som att du är och hälsar på mig. Oftast när jag mår dåligt. Det känns som att du tittar till mig.
Och jag hoppas att det är med ett leende på dina läppar du tittar till mig. Att du är stolt över mig.
Jag saknar dig.
