Ord som bara flödar
Jag vill alltid somna med dig vid min sida, inbäddad i en trygghet som garanterar mig att du är kvar när jag vaknar.
Jag vill dela mina dagar med dig, mina drömmar, mål och tankar. Jag vill diskutera, växa, skratta. Jag vill alltid älskas utav dig. Alltid få pussa dig.
Hålla din hand i mörka tider, finnas där. Känna att du finns där för mig.
När jag träffade dig var jag trasig, jag var av på flera ställen och hade inte längre någon tro på livet. Sakta men säkert byggdes den upp, med hjälp av dig. Du har guidat mig, visat vägen, visat att det är okej att känna sig svag..
Vad vore jag idag om jag inte hade träffat dig?
Jag är tacksam över att jag har fått blivit älskad utav dig. Att jag har fått känna mig utvald. Att du har tittat på mig och sett stolt ut. Att du har funnits vid min sida.
Som alla andra har även vi haft problem. Vi har kämpat, gnatat på och tagit oss ur saker starkare. Vi har många gånger skrattat och sagt "det är så mycket som har gått emot oss, och ändå stannar vi hos varandra - det måste vara ett tecken på att det SKA vara vi!"
Hur kommer det sig att vi nu verkar ha glömt bort dom orden? Att vi nu endast ser det negativa som har skett?
Jag är villig att försöka, att kämpa ännu mer och njuta. Jag vill det. Jag vill det mer än något annat.
Men du säger att det är bäst såhär. Att det kanske blir vi igen i framtiden. Vilken framtid?! Jag har ingen framtid utan dig. Jag har inga drömmar och mål. Jag ser inget ljus utan dig vid min sida.....
Jag vill inget hellre än att leva tillsammans med dig. Att drömma med dig. För du är min dröm.
Det skär verkligen i hjärtat av att läsa :/ hoppas det löser sig till det bästa för dig!
Jag blir så ledsen av att läsa!! Hoppas det blir ni igen 💙💙💙
