en omstart.
Jag börjar om. Skriver ett nytt kapitel.
Blä. Jag känner mig som en övergödd kossa som aldrig kommer någonvart i livet. Det är tråkigt. Jag vill vara sådär glad som alla människor man möter ute på en promenad är. Dom ser så huritga och glada ut. Jag skulle önska att jag också gjorde det. Iallafall såg hurtig ut.
Jag blir bara på dåligt humör när jag är på promenad. Mungiporna hänger nere vid knävecken och jag önskar att någon kunde skjuta mig.
Ja, nu har jag inte varit ute på promenad sedan förra veckan.. Det är bara för att jag är lat. Himla lat är jag. Men det är okej i vissa sammanhang. Till exempel om man ska ha myskväll - då är det suveränt att vara lat! Eller om man ska sova, då är det också ett plus.
Jag tror jag har blivit en bitterfitta. Ja, bitterfitta, bitterfitta, bitterfitta. B-I-T-T-E-R-F-I-T-T-A. Bitterfitta.
Varför har jag då blivit det kan man fråga sig. Det finns ett flertal alternativa svar på den frågan.
Varför har jag då blivit det kan man fråga sig. Det finns ett flertal alternativa svar på den frågan.
- Alla människor i min närhet (dom med livmodrar alltså) verkar vara gravida eller nyss ha fått barn. Detta tycker jag är irriterande för att - ja, för att jag blir också sugen på att skaffa barn. Men jag har ju bestämt mig för att inte skaffa barn förens jag har utbildning (åtminstonde gymnasieutbildning) och helst ett fast jobb. Så, sluta knulla!
- Framtiden är så oviss, och det tycker jag är jobbigt. Nu när jag har haft fast jobb i 8 månader med en fast inkomst, så är jag livrädd för att det ska tas ifrån mig. Vilket det ska. Om tre månader. Jag grämer mig för att leva på "existensminimum" igen och får ont i magen.
- Jag har insett att jag helt omedvetet har börjat gallrat bort människor i min närhet som endast skänker negativ energi, detta gör mig en smula förvirrad. Men det är skönt också. Inte att vara förvirrad alltså.
- Jag tycker att det är skittråkigt att städa, och det känns som att man måste göra det varje dag.
- Jag är helt slut. Och nu har jag slut på anledningar också.
Nu kom Mia så nu ska jag vara social med henne.
Adjö.
Adjö.
Kommentarer
Postat av: veronica
Jag har en ljudbok som jag har bestämt att jag bara får lyssna på när jag är ute på promenad, det gör mig taggad att gå. Idag va boken så spänande att jag gick myyycket längre än vad jag tänkt och fast att vädret va grått och trist som i vanliga fall brukar va en bra undanflykt till att få stanna inne :)
Trackback
