Krafsande och bankande.
Jag mår inget bra. Jag har ont i bröstet och känner mig lägre än någonsin.
Jag är svart idag. Svartare än den mörkaste natten.
Idag vill jag försvinna. Eller rättare sagt, jag vill att dagen ska försvinna.
Jag har ont i magen och vill bara somna. Somna och vakna imorgon. Jag hoppas att imorgon är en ljus dag.
Det behövs städas här hemma. Det ligger ren tvätt på golvet sedan igår när jag hängde ny. Det är dumt att jag lägger det rena på golvet, för då blir det smutsigt igen.
Jag hittar ingen ork, ingen inspiration. Jag känner mig utblåst och urlakad. Trött.
Idag tänker jag låta mig själv vara svart. Jag tänker stänga in mig hemma och bara glo.
Patrik är snäll, han lagar middag. Och säger att han är extra kär i mig idag. Trots att jag är kolsvart.
Det är då det betyder som mest, när jag är sådär långt nere och han sakta men säkert hjälper mig upp.
Jag är mer kär i honom också. Trots att jag är trött.
Gudars vad trött jag är...
Vi känner oss alla lite svarta just nu men imorgon blir vi lite gråare. För vi måste stötta varandra nu så det blir bäst för oss alla. Älskar dug hjärtat. <3
