there you were - in your black dress
ibland kan man inte riktigt sätta fingret på vad som sker i ens liv. saker vänds omkull och känslor får sig en törn. men jag antar att det är en del av livet? att man aldrig riktigt ska få kunna slappna av, släppa ner axlarna och börja andas normalt istället för stötvis.
jag har märkt väldigt tydligt dom senaste åren att livet är för skört för att inte levas. det är verkligen meningen att man ska leva varje dag som om den vore den sista.
livet är alldeles för skört för att man ska hinna slappna av och bara andas i några minuter.
en lärdom som är oerhört viktig och som man aldrig får glömma bort - det finns alltid människor omkring dig som gör allt i deras makt för att förstöra.
det finns människor som är små, trångsynta och ensamma. människor som helst av allt egentligen skulle behöva en kram, en andra chans.
men hur ska man orka vara en öppensinnad människa som ger alla en chans till när dom redan gjort av med den första, allt för många gånger?
har du svaret - hojta till!
Kommentarer
Trackback
