En bullmamma på G
Jag tror nog att jag kommer att bli en riktig bullmamma när jag får barn. Jag hoppas då verkligen det.
Jag hade lätt världens bästa uppväxt - först och främst för stället vi bodde/bor på, Brattfors, alla drömmars land... Och sen så bakade min mamma jämt! Bröd, bullar, sockerkaka you name it. Det var så härligt att ha det så, veta att det fanns mumsiga bullar i frysen att ta upp, eller som en gång (denna gång minns inte jag, men har fått den återberättad många gånger) när jag och Emelie hade vaknat (?) av att brandlarmet tjöt i hela huset, vi gick ner för trappan och tittade på varandra och sa något i stil med "Äh, det är lugnt. Det är bara mamma som bakar bullar!" :D
Och det var så mysigt att komma hem från skolan och mamma hade bakat sockerkaka, hon sparade alltid lite smet åt oss i ett varsit glas som stod i kylen. Smeten hade liksom tjocknat på sig och var egentligen inte skitgod, men den blev det - bara för att allting var så härligt!
Jag ser verkligen upp till mina föräldrar och respekterar dom till allra högsta grad.
Dom är älskvärda, omtänksamma, hjärtliga och lyssnar!
Och jag kan för mitt liv inte förstå hur dom orkade med oss.. Dom jobbade och slet, och ändå kom dom hem glada och ställde upp på allt, allt ifrån läxläsning och skjuts fram på byn.
Jag hoppas att jag kommer att bli en lika bra förälder som dom är.
Och en annan helt fantastisk sak med dom. Det är att min mamma följde sin dröm. Med två tonårsdöttrar hemma och en man så åkte hon ändå till Grythyttan och fullgjorde en 3 års utbildning. Det är STRONGT!
Jag som knappt kan vara ifrån Patrik en natt utan att längta ihjäl mig.
Ja, finns det människor som är starkare än Pippi Långstrum & Karl-Alfred tillsammans, så är det mina föräldrar.
Ninja & Björn Revelj <3
Kommentarer
Postat av: Pappa
Tack för de fina orden. Jag är säker på att du oxå kommer att bli en bra förälder.
Trackback
