ustikustimusti
imorgon är det fredag - det betyder att jag har 3 lediga dagar kvar innan jag ska på inskrivning på komvux på måndag och sen börja på språngis igen på tisdag. det är väl med blandade känslor kan jag säga.
på ett vis vill jag gå kvar på språngbrädan , just för att det är ett ypperligt tillfälle att plugga upp sina betyg så att jag lättare kan följa mina drömmar osv. men samtidigt är det så mycket skit som är på den där skolan, det snackas, både bland lärare och elever - man blir helt enkelt för "nära" varandra. som en liten familj där man inte riktigt tål varandra. eller jo. men jag tål inte alla - och visst, så kommer det alltid att vara oavsett vart i livet man befinner sig, men just nu vet jag inte om mitt pyske klarar av det.
jag klarar inte av att få mer skit nu. jag säger upp mig från livet ett par dagar för att landa i mig själv. på det här lovet har jag inte andas ut en enda dag. det har varit telefonsamtal dygnena runt, det har varit besök , jag har varit på besök. jag har ställt upp alldeles för mycket så att jag har glömt bort mig själv.
och just därför säger jag upp mig denna helg. jag vill inte ha telefonsamtal, jag vill inte att någon ska komma hit och framförallt - jag tänker inte gå någonstans.
imorgon ska jag storstäda hela lägenheten medans putte är på jobbet, jag SKA göra det. plus att jag ska baka bröd och så ska jag läsa ut min bok. sen när putt har kommit hem kanske vi går och handlar eller något, vad vet jag.
annars i heljen kanske benjamin kommer, men det ser inte ljust ut tyvärr. har inte hört något :(
nu ska jag diska och sen vänta tills klockan 12 innan jag lägger mig för att vi ska kolla banken och se om pengarna tittat in.
äh. det är väl egentligen ganska självklart att jag ska gå kvar på skolan, men du vet ibland hamnar man i svackor där man ifrågasätter sina egna möjligheter och det man klarar av. fast innerst inne vet jag faktiskt att jag klarar av allting jag själv vill. :)
på ett vis vill jag gå kvar på språngbrädan , just för att det är ett ypperligt tillfälle att plugga upp sina betyg så att jag lättare kan följa mina drömmar osv. men samtidigt är det så mycket skit som är på den där skolan, det snackas, både bland lärare och elever - man blir helt enkelt för "nära" varandra. som en liten familj där man inte riktigt tål varandra. eller jo. men jag tål inte alla - och visst, så kommer det alltid att vara oavsett vart i livet man befinner sig, men just nu vet jag inte om mitt pyske klarar av det.
jag klarar inte av att få mer skit nu. jag säger upp mig från livet ett par dagar för att landa i mig själv. på det här lovet har jag inte andas ut en enda dag. det har varit telefonsamtal dygnena runt, det har varit besök , jag har varit på besök. jag har ställt upp alldeles för mycket så att jag har glömt bort mig själv.
och just därför säger jag upp mig denna helg. jag vill inte ha telefonsamtal, jag vill inte att någon ska komma hit och framförallt - jag tänker inte gå någonstans.
imorgon ska jag storstäda hela lägenheten medans putte är på jobbet, jag SKA göra det. plus att jag ska baka bröd och så ska jag läsa ut min bok. sen när putt har kommit hem kanske vi går och handlar eller något, vad vet jag.
annars i heljen kanske benjamin kommer, men det ser inte ljust ut tyvärr. har inte hört något :(
nu ska jag diska och sen vänta tills klockan 12 innan jag lägger mig för att vi ska kolla banken och se om pengarna tittat in.
äh. det är väl egentligen ganska självklart att jag ska gå kvar på skolan, men du vet ibland hamnar man i svackor där man ifrågasätter sina egna möjligheter och det man klarar av. fast innerst inne vet jag faktiskt att jag klarar av allting jag själv vill. :)
Kommentarer
Trackback
